Väntans dagbok

”Vem tillhör min röst? Jag vet inte än. Inte bara mig själv, längre.”

Forrnordiska kungar tog med sig skalder för att dokumentera deras storhet och krigslycka. Vår tids viktiga händelser borde också alltid ha med sig poeter. Så tänker jag när jag febrigt läser Johannes Anuyrus dagbok från den Ship to Gaza-resa som aldrig blev av i somras, därför att de europeiska regeringarna inte lät båtarna ge sig av från Aten.

Anuyru skildrar uppladdningen, väntan, demonstrationerna på Syntagmatorget, ofta i form av små detaljer som skulle gå de flesta andra förbi.

Men framför allt redovisar han sin egen inre förvandling som en del av ett större engagemang. Han är inte densamme när han återvänder, och kan således vittna om att det är falskt att hävda att ingenting hände. En civilisation utan båtar heter boken (Glänta förlag) och kan varmt rekommenderas alla som kanske söker efter mening i en värld full av dubbla budskap.