Transport har tecknat ett nytt, tvåårigt avtal för landets taxiförare. Men för många förare betyder avtalets löneökningar ingenting.

Ytligt sett ger avtalet, som gäller från den 1 juli 2011 till och med den 30 juni 2013, samma löneökningar som andra LO-grupper fick i 2010 års avtalsrörelse. Nämligen ett påslag på 0,9 procent från den 1 januari 2012, och ytterligare 2,6 procent från den 1 maj 2012. Höjningarna gäller både de fasta lönerna och garantilönen för dem som (i stället för fast lön) får en viss procent av den summa de kör in åt åkeriet.

Ändå är avtalet en besvikelse för Transport. Efter att ha stångats med Biltrafikens arbetsgivareförbund (BA) sedan det gamla avtalet gick ut i somras tvingades facket till slut släppa flera viktiga krav:

• Det blev ingen reglerad ersättning för tid då förarna har beredskap i hemmet, så kallad passningstjänst. Att du är redo att rycka ut och köra (även nattetid) ger med andra ord inte ett öre.

• Det blev inte heller någon fast månadslön för de förare som arbetar med färdtjänst, skolskjuts och liknande. Förarna har i praktiken ett rakt ackord – som är allt annat än förmånligt, då priset på de samhällsbetalda körningarna har pressats ner genom upphandling.

– Motparten sa blankt nej till de här kraven, säger Lennart Sköld, ombudsman vid Transport. Vi har mycket låg organisationsgrad bland taxiförarna – och det vet BA. Utan soldater kan vi inte gå ut i strid.

Taxiförare kan få lön på två sätt. Antingen fast grundlön, som kombineras med påslag för varje ny kund. Eller så kallad procentlön, alltså en viss procent på det belopp föraren kör in.

Enligt Lennart Sköld är procentlön i dag det vanligaste. Problemet är att avtalet inte säger hur hög procentsatsen ska vara – det får den enskilde föraren göra upp med sin chef om. De som har procentlön är därmed inte garanterade någon inkomstökning alls genom det nya kollektivavtalet.

Är det ont om körningar, så att procentlönen knappt ger någonting, innehåller kollektivavtalet förvisso en garantilön, och den höjs alltså i det nya avtalet. Men inom en stor del av taxinäringen följs inte kollektivavtalet alls. Konkurrensen från de avtalslösa företagen är ett ständigt argument från arbetsgivarna när Transport kräver förbättringar.

Villkoren inom taxinäringen är så hårda att Transport är oroligt för taxiavtalets framtid. Det är hög tid att politikerna reagerar, anser facket, som ska tillsätta en arbetsgrupp med uppgiften att bilda opinion och organisera fler förare.

Lennart Sköld beskriver en bransch där många arbetar 250 timmar i månaden för att kunna försörja sig, där oseriösa företagare inte riskerar någonting, och där tidböckerna där förarnas arbetstid ska bokföras allmänt kallas ”sagoboken”.

– Avregleringen av taxinäringen är inte bara skadlig för branschen, säger Lennart Sköld. Den skadar samhället.