Jan-Henrik Sandberg

Hur länge gäller ett lönemärke på arbetsmarknaden? Det är Jan-Henrik Sandberg, ordförande för Pappers, som funderar högt över avtalsrörelsens tiotusenkronorsfråga.

Med nästan hela industrin avtalsbunden är frågan logisk eftersom avtalsrörelsen fortsätter ytterligare trekvarts år framåt i tiden.

Kanske finns inte svaret i förhandlingssystemet eller bland parterna – utan står främst att finna i konjunkturutvecklingen och hur den europeiska skuldkrisen utvecklas de närmaste månaderna.

Pappers val att stå utanför det nya omförhandlade industriavtalet har och har haft både för- och nackdelar. Men någon ånger eller tvekan över beslutet att inte skriva under finns inte hos Pappers ordförande Jan-Henrik Sandberg.

– Nej, absolut inte, säger han. Vi avvisade industriavtalet på tre punkter och de gäller i dag liksom i våras. Men det betyder inte att vi är tvärsäkra på allting eller kan förutse alla konsekvenser av beslutet, säger han.

Som den inbitne schackspelare han är blir Jan-Henrik Sandberg lätt analytisk och funderar i flera led innan han formulerar sina svar. Det gäller också lönebildningen och det omdiskuterade märket och normeringen.

– Det är långt till sommar och höst 2012 då de sista avtalen i den här omgången ska förhandlas, säger han. Och exakt vilket avtal som ska sägas utgöra norm för LO-förbundens avtals­ansträngningar återstår att se. Vi ska pröva det inom LO.

Pappers invändningar mot det omförhandlade industriavtalet gällde det tak för löneökningar på andra avtalsområden som det nya avtalet innebär. Det gällde också skrivningarna om industriavtalets överhöghet över andra samarbeten, till exempel samordningen inom LO. Slutligen handlade Pappers nej om de gemensamma partsöverläggningar som kan ske om någon bransch inte hittar en uppgörelse. Då blir det en angelägenhet för alla industribranscher att försöka få tredskande parter att acceptera vad andra gjort upp om.

– I samtliga de här fallen tycker vi att skrivningarna blivit för snäva och att de hotar den frihet som varje organisation måste ha att finna sin egen lösning. Det blir alltmer av en likriktning och drar mot en situation som slutar med ett enda avtal inom industrin. Och det är en utveckling vi inte vill se, säger Jan-Henrik Sandberg.

Att underkasta sig ett avtal eller avtalsinnehåll förutsätter, enligt Pappers ordförande, att man samtidigt har inflytande över vad som ska gälla. Att bara lyda vad andra bestämmer är långsiktigt en omöjlig modell, säger han.

I ett eventuellt nytt huvudavtal där alla förbund haft en möjlighet att påverka vad som ska vara styrande inom lönebildningen är det en annan sak. Men att endast förbunden inom industrin ska stampa takten in i detalj för övriga branscher är omöjligt, enligt Pappers uppfattning.

Sedan avhoppet från industriavtalet har Pappers levt ett liv i skuggan av övriga industrifackförbund och i stället blivit en del av LO-samordningen. Men alla spekulationer om att Pappers nej till avtalet är ett första steg mot någonting annat eller nya konstellationer avvisas kategoriskt av Jan-Henrik Sandberg.

– Vi är ett industrifackförbund som varken kan eller vill vara något annat. Vi har dessutom samma grundsyn på industrins roll i lönebildningen som den som kom till uttryck i det ursprungliga industriavtalet.

Särskilt skrivningarna kring industriell samverkan och gemensamt agerande för att främja industrins villkor ligger därför Pappers varmt om hjärtat.

– Men just nu har allting handlat om avtalsrörelsen och därför har andra delar av det industriella samarbetet hamnat i bakgrunden. Vi får väl se nu när de första avtalen är signerade om vi blir en del av det kommande samarbetet eller inte. Men vår inställning till industrins betydelse har inte ändrats.

Pappers egna förhandlingar med arbetsgivarna i Skogsindustrierna har, enligt Jan-Henrik Sandberg, varit mer konstruktiva och positiva än tidigare. Vad som förklaras av personella förändringar bland förhandlarna, den genomlevda konflikten eller den mycket tidiga förhandlingsstarten är omöjligt att avgöra.

– Men faktum kvarstår: Vi har närmat oss varandra i flera svåra frågor och det har varit viktigt, säger Jan-Henrik Sandberg.

Under avtalsförhandlingarna har Pappers sett att uppförsbacken är brant om man vill försöka sig på något annat än det industriavtalets parter enas om. Med fler avtal signerade inom industriavtalets ram väntar därför en rad bekymmer för dem.

– Att få igenom jämställdhets­potten och begränsningar av visstidsanställningar blir mycket problematiskt, säger han och siar om konfliktvarsel och konflikter under vårens förhandlingar.