Veckans FACKBOK/Veckans ORD: Prekari(a)tet

”Det enda arbete som numera utbyts på arbetsförmedlingen är av den performativa typen: man gör tomma gester, man uppvisar en låtsad entusiasm, man kväver sina aggressioner och sväljer sin förbittring. ’Kunden’ och ’rådgivaren’ förväntas krysta fram en interaktion som är rakt igenom falsk, ett slags ytagerande som maskerar en underliggande verklighet av tvång och övervakning.”

Engelsmannen Ivor Southwood har samlat texter från bloggen ”Screened out” (ungefär ”svartlistad”) till en liten bok som ger en oerhört upplysande inblick i livet som arbetslös eller vissa dagar tillfälliganställd.

Med beläsenhet och drastisk humor ger han ett ansikte åt den samhällsklass som ibland kallas prekariatet, och vars omfattning är omdiskuterad. Handlar det om dem som står halvvägs utanför arbetsmarknaden eller om de nutida villkoren för alla som säljer sitt arbete? Har prekariatet alltid funnits åtminstone sen industrialismen uppstod eller är det ett nytt fenomen? Hör även de intellektuella till prekariatet eller låtsas de bara?

Dessa frågor är oerhört svåra att få rätsida på. Säkert är i alla fall att Ivor bara tillfälligtvis får jobb, på villkor han själv inte råder över, och att trygghetssystemen torterar honom mer än de hjälper honom.

En av många insikter han formulerar väl är paradoxen att arbetslöshet har blivit ett yrke vars utövare det ställs oerhörda krav på. De måste vara flexibla virtuoser med skådespelartalang lika mycket som de som har ett riktigt arbete. Tyvärr kan säkert många känna igen sig i hans beskrivningar och hans kritik av ett samhälle styrt av formaliteter, inte av behov.