Mat bygger relationer

MATVANOR DEL 5. Mycket har uträttats över en bit mat. Om det är över hummer eller fläsk spelar viss roll. Men den politiska måltiden handlar om mer än så. Måltidsstudenten Stefan Sköldmo rekommenderar gående bord för fackliga förhandlingar.

Ta ett gäng arbetsgivare och fackliga representanter som strandat i förhandlingar. Tänk er att facket brusar upp: För låga lönenivåer! Och arbetsgivare som svarar: Aldrig att vi har råd! Tänk opartiska ordförande som går bet och storgäng som möts i en ny kraftsamling.

Kan vi använda middagen här?

– Å, spännande, säger Stefan Sköldmo. Det är toppen att mötas över en bit mat, dels är det hur gott som helst, dels har man något att prata om och lugnar ner sig.

– Gående bord, buffé, kan vara en bra lösning. Då kan man prata med dem man vill. De viktigaste personerna kan gå undan om det behövs, medan de andra kan rotera, diskutera och skapa mer förståelse.

Den traditionella svenska (franska) bordsplaceringen kan bli ett politiskt problem, eftersom den utgår från en hierarki, gästernas ära och rang, inte efter vilka som egentligen behöver samspråka.

– Men jag hade nog haft bordsplacering, efter en grundlig genom­gång av gästerna. Var står de i politiska diskussioner, vilka kommer överens, vilka är i direkt konflikt, vilka kan medla? Det är otroligt invecklat.

Och maten?

– Inte för lyxig. Om lönerna inte kan höjas så mycket, är det då motiverat med lyxig mat?

Man tänker steget längre som gäst.

– Men också, om facket skulle lägga sig på en för basal nivå kanske inte arbetsgivarsidan uppskattar middagen. ”Fick vi bara det här? De tycker verkligen inte om oss.”

Det viktiga i en politisk måltid är mötet, att skapa bra dialoger – mättnaden är sekundär.

Men blir man inte på gott humör av själva maten?

– Absolut, när man är mätt blir man avslappnad och då blir det ett bra möte.

Men vid paltkoma kommer samtalet av sig?

– Där kommer värdskapet in. Normen, det franska köket, handlar också om att servera en viss mängd mat. Generöst, men inte för mycket.

Stefan Sköldmo, student vid Grythytte Akademi, har stått hela dagen på Sacomässan i Älvsjö och gjort reklam för sin utbildning.

Vilket i och för sig har varit lätt. Matintresset fick han tidigt, även om han enligt egen utsago inte är så värstens på att laga mat. Det är helhetsupplevelsen han är besatt av. Vad betyder det att äta middag ihop? Hur skapar man möten, dialoger, upplevelser? Sådant älskar han att ”grotta ner sig i”.

Men visst tär en dag i mässhall. Den här intervjun kräver sitt kaffe, säger han.

Det finns en anledning att vi står mitt i vimlet på Stockholms centralstation.

När han tidigare jobbade som servitör kunde han praktisera sina idéer om möten.

Tänk er ett par som varit gifta i 50 år som slår till med middag på krogen. De har mycket att säga varandra. Det har de. Men behöver kanske lite hjälp på traven.

– Där kan man som servitör otroligt lätt gå in och hjälpa till.

Stötta. Ställa frågor. Som: Firar ni något?

– Då börjar de tänka på minnen. Vilket gör att de börjar prata om när de var på Kanarieholmarna 1956. Eller nåt.

Chansen att Fredrik Reinfeldt och Håkan Juholt tittar in för en bit mat är minimal.

Den politiska måltiden är planerad i minsta detalj, även om det ser informellt och ledigt ut. Tillfället, miljön, genomförandet, råvarorna, allt är strategiskt valt. Styrningen görs i planeringsstadiet, där är det svårare för servitören att gå in.

Ett litet skämt om Europakrisen passar inte in.

Men på kommunpolitisk nivå kan servitören gå in och styra på ett annat sätt:

– Även om det är officiellt är det inte lika strikt och där finns inte de där skarpa hierarkiska gränserna, säger Stefan Sköldmo.