Motstånd mot män mot våld

Män som tar ställning mot mäns våld mot kvinnor möter ofta motstånd.

– Men det jobbiga är den enorma majoriteten som tiger still, säger Mats Söderlund, ordförande för Sveriges författarförbund på internationella dagen för utrotandet av mäns våld mot kvinnor.

Vad händer när män tar ställning mot våldshandlingar?

Den frågan ställdes på ett seminarium i dag, FN:s internationella dag för utrotandet av mäns våld mot kvinnor.

Två saker vill poeten Mats Söderlund framhålla under dagens frukostseminarium i Stockholm, ordnat bland annat av Svenska FN-förbundet och Män för jämställdhet:

– Vi är kvar i männens berättelser även om männen har börjat berätta om lite andra saker. Och vi upplever en personlig skuld vare sig vi vill det eller inte, säger han.

Efter att författaren Kristian Lundberg berättat i Helsingborgs Dagblad om det hat som mötte honom när han tog ställning mot mäns våld mot kvinnor, ställde sig Mats Söderlund frågan om vad hatet egentligen handlar om. Vanmakt eller skuld?

Och han skrev om hur enkelt det kan vara att ta ansvar och göra något: I en krogkö såg han en man trakassera en kvinna. ”Din hora, vi ska knulla i kväll”, hörde han. Vad skulle han göra? Slåss ville han inte.

– Jag nickade åt kvinnan, tog ett steg närmare henne och den berusade blev tvärtyst.

Efter artikeln i ämnet som han skrev i samma tidning möttes han av mycket beröm och stöd, och – faktiskt – nästan inga angrepp.

Moderator Gert Åström, från Sveriges Kvinnolobby, påpekar att litteraturen är full av hjältar som slåss för sina kvinnor, men saknar de små viktiga handlingarna.

Mats Söderlund konstaterar att vi genom konsten är vana att se kärleken som männens erövring av kvinnan och att våldet återfinns i kärleksgenren. Han citerar favoritförfattare som Hjalmar Gullberg och hans Kyssande vind:

”Du ville, förstås, ej alls

i början besvara hans trånad.

Men snart låg din arm om hans hals

i gullregnets månad.

Från din mun har han kysst

det sista av motstånd som fanns.”

– Kvinnan ska bekämpas. Och man reagerar nästan inte alls, så indränkt är man.

Själv har Mats Söderlund en personlig upplevelse av att ses som en våldsman. Under ett gräl i äktenskapet – kulmen efter att hans fru läst genusvetenskap – slängde hans fru en tallrik i bordet som föll så illa att den skar upp hans ben.

­– Brukar det gå till så här våldsamt hos er? undrade läkarna och kom bara in två och två till honom.

De såg en förövare i honom.

– Jag är förövaren, säger han också.

– Allt faller ihop, från Gullbergs dikt Kyssande vind, till läkarnas blick mot mig.

Männen känner en kollektiv skuld, säger han. Och framhåller uppsättningen av SCUM-manifestet som dragit fullt hus på Turteatern i Stockholm.

Författaren Maj-Gull Axelsson värjer sig mot skulden:

– Ingen ska behöva känna det som du gjorde när du kom till sjukhuset.

Män ska inte tvingas på skuld, säger hon.

– Jag tycker djupt illa om Valeri Solanas SCUM-manifestet. De flesta män slår inte sina kvinnor.

Kvinnor har ett sätt att tala om män som lägger skuld på det manliga kollektivet, säger hon. Själv läste hon SCUM-manifestet när det kom på 60-talet, tog på sig röda knästrumpor började tala om män som vandrande aborter.

Det funkade inte längre när hon själv fick söner, säger hon.

Däremot började hon reagera mot mansnormen i skolan. Män som inte vill leva upp till mansrollen blir utsatta, säger hon.

– Rädslan handlar om att bli utesluten ur det manliga gänget. Vi behöver göra upp med maskuliniteten, säger Thomas Wetterberg från Män för jämställdhet.

– Det tar jag till mig, att det handlar om rädsla, säger Maj-Gull Axelsson.