Det kinesiska facket ACFTU har ett annorlunda sätt att marknadsföra sig.
– Vi är inte som västerländska fack. Vi ställer inte till problem, uppger de enligt en rapport från det svenska arbetsmarknadsrådet i Peking.

Keth Thapper på LO:s internationella enhet reagerar starkt på rapporten.

– Det är bedrövligt. De är en del av statsapparaten. De har ett givet uppdrag att hålla arbetarna på plats, säger hon.

Rapporten om det kinesiska fackets sätt att marknadsföra sig är skriven av Oscar Berger, arbetsmarknadsråd vid Sverige ambassad i Peking.

I den skriver han också att det kinesiska statsfacket ACFTU anser att det okej ifall företagsledningen står som fackliga representanter.
Det kinesiska fackets mål är att i slutet av 2012 ha startat fackklubbar i stort sett samtliga företag i Kina.

Flera svenska företag med verksamhet i Kina har blivit kontaktade. Det är i samband med det som statsfacket har sagt att de inte är som västerländska fack som ställer till problem, skriver Oscar Berger i sin rapport.

Att facket går med på att chefer ska kunna företräda fackklubbarna anser Oscar Berger tyder på att ACFTU är mer intresserad av att driva in avgifter (2 procent av löneomsättningen) från företagen än att representerar de anställda.

Det är inte första gången det blåser om det kinesiska statsfacket.

I våras valdes facket in i FN-organet ILO:s styrelse, bland annat efter en del lobbande från världsfackets IFS generalsekreterare Sharan Burrow.

De svenska facken LO och TCO reagerade hårt på dem valdes in i styrelsen.

– Det här har skötts mycket oprofessionellt. Sharan Burrow agerade klantigt, sa Keth Thapper då.

I grannlandet Norge gjordes dock en annan bedömning.

Till skillnad från de svenska facken ville norska LO gärna se ACFTU i styrelsen. I ett brev i slutet av maj skrev den norska LO-basen Roar Flåthen till världsfacket IFS och berättade att flera av förbunden i hans centralorganisationen har samarbetat med den kinesiska organisationen i flera år.

En vecka senare så beslutar ILO att välja in det kinesiska facket i styrelsen som arbetstagarrepresentant. Det sker dock på bekostnad av den nordiska ledamoten (som då råkade var norskan Trine Lise Sundnes) petades.

Det får den norska LO-basen att reagera.

Bara några dagar efter kineserna valts in skrev han ett skarpt formulerat brev till Sharan Burrow på världsfacket IFS. I brevet uppger han sin stora förvåning över att den norska kandidaten inte fick sitta kvar och är kritisk till att valet till styrelsen inte varit tillräckligt öppet.