Botanik och politik
Klart att den uråldriga eken vid tevehuset bör få stå kvar. Av minst två skäl. Det första är botaniskt. Till skillnad från vad som gäller för människor är döden för ekar nånting högst relativt. Till och med ett träd som slutat grönska har många hundra år av stadigt liv framför sig som värddjur.
Tumregeln är i själva verket att om nån vill hugga ner en ek är det för att han själv vill ha virket eller har lovat bort det till en kompis.
Det andra skälet är politiskt, och på så vis besläktat med allehanda andra stridsfrågor där åsikt står mot åsikt, ord mot ord, expert mot expert: Slussenombyggnaden, kärnkraften, människans inverkan på klimatet.
Närmare bestämt att alltför mycket av makten har flyttats över från folkviljan till kortsiktiga och därför korruptionskänsliga tjänstemän, utan sinne för annat än innevarande budgetår och med förkärlek för snabba lösningar: Hugg ner den jäveln, så är vi av med problemet!
Med andra ord ställer tvisten om teve-eken två slags sanningar mot varann: hållbara, men komplicerade avvägningar; eller enkla, dådkraftiga handlingar.
Tumregel: Så fort en makthavare hävdar att det inte finns nåt alternativ beror det på att det finns alternativ som måste hållas kort, helst huggas ner.