Flexibilitetens ­fluffiga förkämpar

Att göra arbetsmarknaden – och arbetsrätten – mer flexibel är den politiska höstens tydligaste trend. Tillsammans med politiska krav på sänkta ungdoms- eller ingångslöner dominerar det debatten.

Ivrigast och mest pratar Centern och Folkpartiet. De försöker överträffa varandra i sin uttalade strävan att vara den främste förespråkaren för lägre ingångslöner och ökad flexibilitet.

Flexibilitet är ett stilfullt begrepp och någonting som väl alla är eller borde vara för. Problemet är att alla kan ladda begreppet med sin egen mening. Och det är nog, åtminstone i nuläget, avsikten med det fluffiga politiska pratet.

Pratet och de upprepade kraven om lägre ingångs­löner är mindre fluffigt – det skapar i stället viss oreda i den pågående avtalsrörelsen. Och det har fått Medlings­institutets generaldirektör, Claes Stråth, att huta åt de mest pratglada politikerna.

Under senare tid har Centerpartiet och Folkpartiet än en gång kommit fram till att arbetsmarknaden behöver bli mer flexibel för att generera fler jobb och då särskilt jobb till ungdomar.

Och det ska ske genom förändringar av lagen om anställningsskydd (las). Turordningsreglerna vid uppsägning ska ändras. Lagen ska moderniseras, heter det.

Den som tvekar inför – eller avvisar – denna förändring blir stämplad som omodern, ja på gränsen till utvecklingsfientlig. Och vem vill vara det?

De båda partierna vill slopa anställningstid som den avgörande parametern vid upprättandet av turordningslistor vid varsel om uppsägningar. I fortsättningen ska i stället kompetens (vad nu det är) vara avgörande för vem som lämnar och vem som ska få vara kvar på arbetsplatsen. De bästa ska få vara kvar och inte trotjänarna – de som ofta lagt sina yrkesliv i företaget.

Frågan är bara vart de utsparkade ska gå. Eftersom de ratas på den ena arbetsplatsen är väl sanno­likheten begränsad för att de ska vara särskilt attraktiva någon annanstans.

Kompetenslinjen vid uppsägning riskerar därför att skapa en permanent utslagning av äldre arbets­kraft. Alla vet ju att exempelvis 55-åringar har oerhört mycket svårare att ta sig tillbaka till arbetslivet vid arbetslöshet än en ung människa.

Att möjligheten att avvika från anställningstid vid upprättandet av en turordningslista redan finns i lagen, och används flitigt, verkar båda partierna bortse från.

Idén att ersätta anställningstid med kompetens drev de privata arbetsgivarna inom Svenskt Närings­liv under förhandlingarna om ett nytt huvudavtal för ett par år sedan. Det visade sig då – och det kommer att visa sig igen – vara en omöjlig idé att få bred uppslutning bakom.