Nyligen hölls seminariet Boken på Arbetsplatsen på Runö. Vi avslutade dagarna med paneldebatten Ett läslyft för Sverige. En utebliven respons därifrån skaver.

I panelen fanns ABF:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson, Lena Kallenberg från Författarförbundet samt Thomas Lidman, ordförande i regeringens litteraturutredning.

Lyckade satsningar för att främja vuxnas läsande redovisades. Förutom bibliotek på arbetsplatser och vägkrogar, pratade min SEKO-kollega Åke Johansson om Läs för mej Pappa.

Därefter uppstod en skärningspunkt, en olycklig dissonans.

Utredare Lidman replikerade nämligen med att istället uttala sig om bokbranschens stora förluster. Ett tillskott på 800 miljoner var planerade. Däremot berörde han inte de folkbildande insatser som många vittnade om.

Jag kom genast att tänka på en parallell. I fjol var det meningen att kulturministern skulle motivera nedskärningarna av pengar till vägkrogsbibliotekens ljudböcker i en interpellationsdebatt i riksdagen. Svaret var fjorton sidor långt, men gjorde ingen gladare eller klokare.

Mats Hallberg

Läs också:

Åke Johanssons föredrag vid seminariet Boken på Arbetsplatsen. Det går ut på att vi har en stor skara arbetarförfattare men ont om platser där de kan publicera sina berättelser.

Notis av Magnus Nilsson om återutgivningen av Karl Östman.