Ökad makt till Arbetsmiljöverket för att ta ut avgifter för brott mot arbetsmiljölagen hotar företagens rättssäkerhet. Det hävdar Svenskt Näringsliv. Också Företagarna och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) är starkt kritiska till fler och högre avgifter.

Ytterst få brott mot arbetsmiljölagen leder i dag till åtal och ännu färre till fällande dom. När de väl gör det rör det sig i de flesta fall om 30–40 dagsböter, enligt siffror från Arbetsmiljöverket. I vissa fall blir domen bara penningböter mellan 600 och 2 000 kronor – detta efter en långdragen och kostsam rättsprocess som Arbetsmiljöverkets jurister och inspektörer och även polis och åklagare lagt ner en massa arbete i.

Det går stick i stäv mot förvaltningslagen som säger att handläggningen av ett ärende ska vara så snabb, effektiv och billig som möjligt. Det spär också på känslan av en ”straffrättslig inflation”. Det vill säga samtidigt som det saknas resurser för att utreda allvarliga brott tvingas domstolarna pröva bagatellartade fall.

Utredningen om effektivare sanktioner på arbetsmiljö- och arbetstidsområdet (SOU 2011:57), som lämnades över till arbetsmarknadsminister Hillevi Engström i mitten av sommaren, vill ändra på den ordningen genom att införa avgifter som alternativ till straff.

Det innebär en avkriminalisering av hela arbetsmiljölagen, utom i ett fåtal undantag, och stora delar av arbetstidslagstiftningen. I stället för straff i vederbörlig rättslig ordning, alltså genom åtal och prövning i domstol, föreslår utredaren ”väl tilltagna” sanktionsavgifter.

Det räcker inte, anser Svenskt Näringsliv, som inte har något emot avkriminaliseringen i sig. Organisationen anser att hela sanktionssystemet måste ses över, alltså även reglerna om arbetsmiljöbrott enligt brottsbalken, det vill säga vållande till annans död, kroppsskada eller framkallande av fara. Något som inte har ingått i utredarens uppdrag.

Men Svenskt Näringslivs häftigaste kritik gäller Arbetsmiljöverkets roll i den nya modellen. Utredaren vill nämligen höja avgiftstaket från dagens 100 000 kronor till en miljon, och lägga avgörandet om vilka avgifter som ska gälla vilka områden i Arbetsmiljöverkets händer.

Detta är inte acceptabelt, slår Svenskt Näringsliv fast i sitt yttrande över utredningen. Arbetsmiljöverket ges rollen som lagstiftare, polis, åklagare och domare. Myndigheten får exceptionella maktbefogenheter samtidigt som arbetsgivaren får ett mycket begränsat handlingsutrymme.

I dag tar Arbetsmiljöverket ut avgift enbart i tre situationer: vid brott mot reglerna för rivning av asbest och för provning eller besiktning av vissa explosionsfarliga anordningar. Utredaren föreslår att myndigheten ska ta ut avgift för samtliga brott mot straffbelagda bestämmelser. Sammanlagt rör det sig om 170 bestämmelser i ett 40-tal föreskrifter som Arbetsmiljöverket utfärdar med stöd av arbetsmiljölagen.

Företagarna anser att Arbetsmiljöverket har misslyckats i sitt uppdrag och därför bör ”fråntas” rätten att fatta besluta om sanktionsavgifter. Sådana beslut ska istället fattas av riksdagen. Också Företagarna är emot en höjning av högsta beloppet för sanktionsavgifter och hävdar att förslaget till avkriminalisering bara är en lek med orden.

”I praktiken uppfattas den som får en sanktion enligt arbetsmiljölagen som en brottsling i omgivningens och pressens ögon”, skriver organisationen i sitt yttrande.

Också SKL anser att det är ”olämpligt och rättsosäkert” att Arbetsmiljöverket ensamt ska få fatta beslut om vilka områden som ska vara avgiftsbelagda. Organisationen kräver att arbetsmarknadens parter ska ha inflytande på Arbetsmiljöverkets förslag.

Till skillnad från utredaren anser SKL att det ska finnas uppsåt eller oaktsamhet för att arbetsgivare ska tvingas betala avgift.