För närmare 50 år sedan gjorde japanerna sin entré i bilvärlden. Till en början sågs de över axeln och blev inte alltid tagna på allvar.

Japanerna bemöttes också med en viss portion misstro. Den västerländska uppfattningen om en slags evig överlägsenhet var så stark att tanken på en öster­ländsk utmanare oftast togs med en klackspark.

I dag har vi sedan länge facit. Leendena har stelnat. Världens ledande och största biltillverkare är numera japanska. Men det betyder inte att skepsisen mot allt som kommer österifrån är borta.

Så när supermakten Kina nu dyker upp som Saabs räddande ängel – eller vad de kinesiska företagen Pang Da och Youngman ska kallas – finns än en gång rynkade pannor och onda aningar om plundring och tekniköverföring på ett sätt som sällan eller aldrig drabbar köpare från andra länder.

Under den utdragna diskussionen om Volvo PV:s framtid fanns det tydliga inslag av uttalad Kinaskepticism. Av oklara anledningar förmodades kinesiska Geely vara en sämre ägare än amerikanska Ford.

Sett i backspegeln är det svårt att förstå. Fords insatser var allt annat än strålande och Volvos liv i skuggan av den amerikanska biljätten var ingen uppvisning i avancerad utveckling och framgång.

När affären med Geely blev klar fanns farhågor för att bilbyggarteknik skulle flytta från Torslanda och hamna i Kina, att forskningen skulle försvinna och så vidare och så vidare. Ingen vet naturligtvis svaren på lång sikt. Men hittills tyder inget på att den kinesiska köparen var ute efter att plundra företaget och lämna kvar ett tomt skal.

Nu när det existerar en avsiktsförklaring från Pang Da och Youngman om att kliva in som ägare till Saab hörs inte riktigt samma tvekan, men helt okomplicerat är inte det kinesiska inträdet. Kanske är problemet störst med Saabs forna ägare GM som fortsatt har ett ord med i laget.

I Trollhättan är insikten djup om att alternativet till de kinesiska företagen är konkurs – med alla de följdeffekter det har för de anställda, deras familjer, kommunen, underleverantörerna, svensk bilindustrin som helhet och så vidare. Valet är därför inte så svårt.

Undringar om framtida produktion i Trollhättan eller inte finns, liksom i fallet Volvo. Och med det varsel som är lagt är oron lätt att förstå. Några garantier för framtiden finns inte.

Det starkaste skälet för en fortsatt Saabframtid i Trollhättan är sannolikt de anställda och det kunnande som finns i anläggningen. Kampen mot Opel för några år sedan trimmade anläggningen till att bli en av de absolut främsta i världen.

Det kan visa sig vara helt avgörande för Saabs framtid.