Foto: Björn Larsson Rosvall

Fredrik och Madelene Willman hoppas att kineserna blir räddningen för Saab, och att Fredrik får behålla jobbet. Några andra jobb finns nämligen knappt ens att söka i Trollhättan, konstaterar de, i alla fall inte inom industrin.

 

Det är för tidigt att andas ut. Men det ser ljusare ut än på länge, konstaterar Saabanställda och andra i Trollhättan. Trots att varslet oroar är lättnaden påtaglig, liksom framtidstron. Nya friska miljarder från Kina ska få Saab fötter.

– Titta här. Här är de: Victor Muller och ledarna för Pang Da och Youngman!

Ovanför bardisken på restaurang Shangri-La i Trollhättans centrum hänger två stora fotografier, som ägaren Billy Lee gärna visar upp.

De togs i söndags kväll, och hängdes upp redan dagen efter. Om man betalar lite extra går det snabbt för fotofirman, förklarar han.

Kvällen innan de kinesiska storheterna inför borgenärer och journalister lovade att finansiera Saab med 20 miljarder kronor, åt de nämligen middag på Billy Lees restaurang.

– Det är klart man känner stolthet, säger han.

Gästerna var mycket pratsamma, framför allt mr Pang, vd för Pang Da. Han ville aldrig sluta prata, berättar Shannon Lim som driver restaurangen tillsammans med sin man. Paret har serverat de kinesiska gästerna tidigare men då ville de inte avslöja vilka de var.

– Vi såg att de var några kinesiska big-cats, eller vad man ska säga, och visst gissade vi vilka de var.  Men vi visste inte förrän i söndags, säger Shannon Lim.

Då kom kineserna dit med Victor Muller och han är så bekant i Trollhättan att till och med deras sexåriga dotter kände igen honom.

– Hon tittade och sa: ”Där mamma, Victor. Victor Muller.”

Att Saab får kinesiska ägare om allt går i lås tycker Shannon Lim är positivt för både restaurangen och staden.

– Så klart att det är bra! Men inte bara för att de är kineser utan för att någon vill få i gång Saab igen. Om Saab går bra, är det bra för oss och hela Trollhättan. Trollhättan behöver Saab, säger hon.

Även de anställda på Saab drog en lättnadens suck i fredags när beskedet att kineserna vill köpa hela Saab spreds via medierna, berättar Fredrik Willman.  Han har precis kommit hem från ett informationsmöte på jobbet, och tar emot LO-Tidningen i sin lägenhet i utkanten av stan.

– Det är positivt att någon vill gå in, och den kinesiska marknaden är stor. Tidigare var vi amerikanska, nu blir vi kinesiska. Det spelar ingen roll, säger han.

Men glädjen över att Saab åter verkar landa på fötterna kom av sig redan i måndags. Då kom beskedet att 500 anställda, varav de flesta arbetare, ska sägas upp.

– Det var väl mer eller mindre väntat att det skulle komma ett varsel, men jag trodde inte att det skulle bli så stort.

Fredrik Willman har jobbat på Saab i drygt 14 år. Han är svetsare i karosseriet och blev uppsagd under rekonstruktionen 2009, men då fick han tillbaka jobbet efter sju månader.

Han tror att han är i riskzonen för att bli arbetslös även denna gång.

– Det är klart att man är orolig nu, men man får ta det som det kommer. Det är ingen idé att måla fan på väggen innan man vet något, säger han, och lutar sig tillbaka i soffan.

Där, och i övriga lägenheten, har han tillbringat allt för mycket tid sedan banden på Saab stannade och han skickades hem efter midsommar. Trots att han försöker ta sig ut, motionera och laga mat har han tröttnat på situationen.

– Det är jobbigt. Jag är färdig med att gå hemma. Helst önskar jag att vi kunde starta igen i morgon, säger han.

Enligt den preliminära tidsplanen som presenterades i måndags ska fabriken rulla igång igen under det första kvartalet nästa år, men Fredrik Willman vågar inte tro på några besked om produktionsstart längre.

– Vi har snart hört alla datum de kan hitta i almanackan. Jag tror på det först när de ringer och säger att i morgon ska vi börja. Jag hoppas att det blir snart, säger han.

Inte heller IF Metalls klubbordförande Håkan Skött vågar gissa när produktionen kommer i gång när han möter LO-Tidningen vid Saabs huvudport dagen efter varslet och beskedet om att rekonstruktionen fortsätter.

– Det är tudelade känslor nu. Varslet är jättetungt, men resten av planerna vi såg i går ser riktigt, riktigt bra ut. Det bästa vi sett på länge, säger han.

Han har träffat företrädare för Pang Da tidigare och säger att det blir bra för Saab att få in kinesiska och kapitalstarka ägare.

– Och det känns jättebra att de flera gånger betonat att det är oerhört viktigt för dem att ha kvar produktionen i Trollhättan.

Men en stor del av de 1 400 metallarna på fabriken förlorar ändå sina jobb. Det första steget för facket blir att räkna ut hur många anställda som verkligen behövs i den lägre takt fabriken ska starta i. Först därefter blir det förhandlingar om vilka som ska sluta.

– 500 är mycket, och vi får se hur många det verkligen blir. Men när produktionstakten ökar efter något år kommer många att få tillbaka sina jobb, säger Håkan Skött.

Trots att det varit många turer, och trots att det fortfarande krävs godkännanden från flera håll innan allt är klart, tror han att affären går i lås. Victor Muller och de kinesiska företagen har troligen haft kontakter med alla inblandade parter innan de skrev kontraktet, tror han och han är övertygad om att de kommer att anstränga sig till det yttersta för att få igenom affären.

– Mycket kan man säga om Victor Muller, det är ett som är säkert. Men han har hela kortleken full av ess. Han drar ett ur ärmen när det behövs som bäst, och alltid i sista stund. Utan Victor hade vi inte funnits här i dag.