Författaren Kristian Lundberg (mottagare av Ivar Lo:s personliga pris 2010) undrar vad det är som pågår här i Sverige. Han ser ett annat slags verklighet som han inte alls förstår.

Varför?

Anledningen är en artikel som han skrev i Helsingborgs Dagblad i mitten av oktober om mäns våld mot kvinnor. Där presenterar han statistik från Brottsförebyggande rådet, till exempel att 6 400 personer misstänktes för misshandel av kvinnor under 2010. Och att våldet mot kvinnor i yrkeslivet ökade med 37 procent mellan år 2000 och 2005.

Han berättade också om en kvinna som blev avskedad för att hennes man utövade sitt våld på hennes arbetsplats.

Kvinnan blev avskedad.

Han skrev att han följt kvinnor till myndigheter och sett ”det patriarkala samhället med full kraft slå ner den hjälpsökande kvinnan”.

Vad fick han då för reaktioner på sin artikel?

Förfasade sig männen?

Jo.

Mejlbombade de politikerna med krav på en lösning för detta politiska problem?

Nej.

Däremot mejlbombade de Kristian Lundberg. Kallade honom saker som manshatare och svin, sa att han skulle passa sig jävligt noga. De hade också blivit rädda. För att de män som inte slår sina fruar ska få sitt rykte nersolkat.

Det är nu Kristian Lundberg ställer sig frågan vad som pågår här i Sverige. Existerar det faktiskt ett könskrig? undrar han.

Ändå säger flera av de feminister jag intervjuat att mäns våld mot kvinnor, liksom hedersrelaterat våld (en benämning som UN Women dock inte vill använda, ”någon heder är det inte frågan om”), är den jämställdhetsfråga som det är lättast att enas kring. Mäns våld mot kvinnor har ingen given plats på en höger-vänsterskala.

Men att ena jämställdhetsivrare är en sak, samhället i stort en annan.

Saga, Mayson och Zozan i artikeln intill möts ofta av viss skepsis: ni är väl inga extremfeminister som ska komma och föreläsa?

Nej, vi är inte extrema, vi följer beslut tagna i FN, svarar de.

Jag säger som Kristian Lundberg: Skjut inte budbäraren.

Vare sig det handlar om honom eller om alla de tusentals kvinnor som kämpar för jämställdhet och mot mäns våld mot kvinnor; ytterligheten av vår maktstruktur.

Och så säger jag som FN: Det är inte okej att så få våldsbrott i nära relationer leder till åtal i Sverige.