Det ser ut att bli en turbulent vinter. Allt fler politiker och ekonomer fruktar att vreden efter den ekonomiska kraschen hittills bara sett sina första uttryck.

De befarar att den massiva förtroendekrisen kommer att mynna ut i en våldsam och politiskt instabil era, som kan vara i decennier. Att de unga och socialt nätverkande kommer att ge sig på de gamla strukturerna, som hämnd för uteblivna möjligheter och brist på arbeten.

Efter den arabiska våren litar ingen längre på att det räcker för västvärlden att peka med hela handen. Och hemma i Europa tilltar missnöjet när medelklassen känner sig allt mer pressad.

I helgen spred sig protesterna mot Wall street över jorden, med våldsamma konfrontationer i Rom. Tidigare har bland annat Grekland och Spanien drabbats, liksom Storbritannien.

Fokus ligger på vem som ska hållas ansvarig för situationen. Plötsligt blir regleringar som tills nyligen betraktades som otänkbara acceptabla lösningar för politikerna.

Här i London blir november nästa stora prövning. Först marscherar studenter och lärare i protest mot finansvärldens girighet och de hårda besparingarna.

Några veckor senare väntar en enorm strejk då de offentliganställda stannar hemma från jobben i en konflikt som gäller deras pensioner. Sammanlagt väntas över en miljon personer delta i strejken, trots uppmaningar från både regeringen och oppositionen att inte göra ont värre.

Samtidigt tycks tonen från regeringskoalitionen ha mjuknat över tid. Hemliga samtal fördes med facken under Torys höstkongress.

Premiärminister David Cameron har delvis målat in sig i ett hörn i sin besparingsiver. Att backa från den hårda linjen mot landets offentliga sektor skulle automatiskt betraktas som en seger för facken.

Labours Ed Miliband vacklar också fram så gott han kan. Å ena sidan finansieras partiet till 80 procent av fackföreningsrörelsen. Å andra sidan gäller det att hålla sig väl med mittenväljarna och undvika anklagelser om att man inte för en ansvarsfull ekonomisk politik.

Men under allt detta skönjs alltså en ny ton. De se­naste årens många skandaler har avlövat politiken och minskat dess legitimitet.

Skumma vapenaffärer, ankhus som köpts på skattebetalarnas bekostnad och mediemogulen Murdochs kopplingar till premiärministern. Allt detta bidrar till att minska de folkvaldas möjlighet att vädja till medborgarnas ansvar när det nu är dags att ta sig igenom krisens nästa fas.

Jon Pelling