”Det är väldigt blått i olika nyanser”, skriver en vän som tillfälligt befinner sig i Odessa om Svarta havet. Svarta havet, detta bihav till Medelhavet som fått sitt namn på grund av sina dimmor och stormar, är också det som förenar utgivningen på förlaget 2244 – namnet är detsamma som havets djup. 2244 ger ut översatt litteratur från länderna kring Svarta havet ­– Rumänien, Bulgarien, Turkiet, Ryssland, Ukraina och Georgien. Länder som inte nödvändigtvis har språk eller kultur gemensamt, men som ändå binds samman av det faktum att de är placerade invid samma vatten.

Att låta Svarta havet ena ett förlags utgivning är också ett utmärkt sätt att uppmärksamma förbisedd litteratur från en differentierad region.

”A thing of beauty is a joy forever”, skriver den engelska poeten John Keats i sin världsberömda dikt Endymion från 1818. En inledande fras som inte bara flitigt citerats utan som i vidare mening också kommit att användas om fenomen med så kallat evigt värde – särskilt konstnärliga. Det är alltså därför som den rumänske författaren Mircea Cartarescu kallar Ioana Pârvulescus mycket begåvade roman Livet börjar på fredag för ”a thing of beauty” i sitt förord till den svenska översättning av romanen som nu ges ut.

”Genom ett plötsligt kast har mitt förflutna smält ihop med framtiden”, säger den märklige mannen Dan Cretu mot slutet av romanen. Hans närvaro i Bukarest under de sista dagarna av 1897 då berättelsen utspelar sig, är en gåta för romanens karaktärer.

Men för läsaren är Dan Cretu inte bara ett oförklarligt mirakel, utan också en påminnelse om hur villkoren för mänsklig existens ekar genom tid och rum. En medmänniska är alltid en främling som vi känner igen.

Livet börjar på fredag utspelar sig i en tid och i ett rum som är fundamentalt olika vårt samtida Sveriges. Men Ioana Pârvulescu skriver en roman som överbrygger alla tentativa rumsliga och tidsliga gränssättningar – en självklar thing of beauty.

Therese Eriksson