Så här kan en resa också se ut

Han kontrollerar räkneverket på internet, snart 17 000. Det är en bit kvar till målet på 100 000. Själv har han gjort det 235 gånger sedan april, och i dag ska han göra det igen.

Det vill säga: lyssnat på ungas tankar om facket. 23-årige Stefan Johansson är målare och aktiv i LO:s projekt Stora resan. Tillsammans med andra fackligt aktiva över hela landet besöker han arbetsplatser, skolor, biofoajéer, gator och torg för att höra vad folk tror och tycker.

– När jag själv gick med var det mest för att jag ville ha en bra lön, men jag insåg snart att det bara är ett av många skäl till varför facket är viktigt, säger han och börjar ivrigt prata om arbetsmiljö och rättvisefrågor.

Den här veckan får målandet stå tillbaka för det fackliga engagemang­et. Stefan Johansson sitter i Målar­ettans kontor i Stockholm. Utöver ett par ombudsmän och vaktmästaren är det tomt i den stora lokalen. De flesta är på utbildning. Han ringer några samtal och bokar ett lyssnarmöte. I dag ska han träffa en målare som redan är medlem.

Vi kör ut på Huddingevägen på väg mot Flemingsberg. Under sin karak­teristiskt gula fackliga väst har Stefan Johansson en t-shirt med trycket ”Uppsökare för Målarettan”. Omkring oss ligger flera färgbutiker och gymnasiet han utbildade sig vid.

– Många som söker till målarprogrammet tror att det är som i tv-programmet Roomservice. Verkligheten är mycket hårdare.

Han berättar att det i målaryrket ses som självklart att vara med i facket. Målareförbundet är väldigt aktivt med att besöka arbetsplatser och skolor. Men detsamma gäller inte alla förbund.

Vi kommer fram till ett bostadshus i grälla färger och tar hissen till femte våningen. I en av lägenheterna har Mikael Andersson precis blivit klar med att skydda golvet med täckpapper. Tapeterna är smutsiga och ser ut att ha gamla kaffefläckar. Mikael Andersson ska renovera lägenheten och han jobbar ensam. Han tror att det kommer ta fyra dagar. Efter lite småprat om jobbet förbereder sig Stefan Johansson för att anteckna.

– Om jag säger facket, vad säger du då?

– På en skala mellan ett och sju, hur mycket vet du om facket?

– Vad behöver facket ändra på?

Svaren blir kortfattade. Den tomma lägenheten lämpar sig inte riktigt för ett avslappnat samtal. När svarsformuläret packas ned återupp­tas dock småpratet om jobbet och arbetsmiljön. Allt som allt tar mötet bara tio minuter. Men ibland kan det ta flera timmar.

– Det mest givande är de spontana samtalen som uppstår, säger Stefan Johansson.

Väl tillbaka på kontoret matar han in svaren på Stora resans webbsida. Snart plussas ytterligare en person till räkneverket. När inmatningen är avklarad lutar han sig fram och pendlar mellan att entusiastiskt prata om fackliga projekt och planer, och något uppgivet om samhällsutvecklingen.

– Jag tycker att Stora resan är jäkligt bra för oss som lyssnar. Vi får inblick i vad folk tycker om facket och vad som bör förändras. Det kan vi använda oss av redan under kampanjens gång.

– Jag vet faktiskt inte varför det har blivit så, men i dag har många arbetar­ungdomar ingen koll på vad facket är till för. Det måste vi ändra på.

Tre timmar efter besöket i den kaffespräckliga lägenheten bläddrar räkneverket på webbsidan till. ”Vi har lyssnat på: 0-1-7-0-0-0 personer.”