LO:s splittring kan spela in

Avtalsrörelsen kastar sin långa skugga över den ännu avlägsna LO-kongressen och valet av ny ledning. Det är inte längre enbart ett ordförandeval som ska avgöras. Med Ulla Lindqvists aviserade avgång 2012 har valberedningens arbete utvidgats.

Som alltid är det många olika aspekter som ska vägas in när en ny ledning ska formas för federa­tionen. Ledningen ska representera både industri och service, privat och offentligt, män och kvinnor – och helst också olika åldrar så att en viss framtida kontinuitet kan säkras.

Även om spekulationerna ännu spretar är det sannolikt inte särskilt djärvt att peka ut Karl-Petter Thorwaldsson som favorit till ordförandeposten. Den invändning som eventuellt finns fokuserar inte på hans egna kvaliteter. Det handlar mer om vem eller vad han kan sägas representera i spelet om industri kontra service, privat visavi offentligt och så vidare.

Irritationen mellan fackförbunden är betydande sedan samordningen inför avtalsrörelsen spruckit och tre industrifack valt att gå sin egen väg. Att den irritationen har eller kan få direkt bäring på ordförandestriden är ingen omöjlighet. Men så länge det saknas ett nytt namn som bärs fram av en bred och stark gruppering kvarstår det ursprungliga tipset.

I en slags kremlologisk tolkning av vad som sker kan också Ulla Lindqvists avgång ses som ett tecken som talar för Karl-Petter Thorwaldsson. Ulla Lindqvist kom från Metall och har varit industrins representant i LO-ledningen sedan dess. Att hon aviserat sin avgång kan tolkas som om att Karl-Petter Thorwaldssons kandidatur är oomstridd och borgar för fortsatt industrirepresentation och inflytande i LO-ledningen.

Med Per Bardh, med rötter i Fastighets, kvar som avtalssekreterare öppnas vägen till posten som LO:s andra vice ordförande för servicesektorn i form av Kommunal eller Handels. Båda är stora förbund med anspråk på säte och stämma i ledningen.

Handels första vice ordförande, Susanna Gideonsson, har inofficiellt nämnts i de diskussioner som förts mellan och inom förbunden. På samma sätt har också Kommunal och HRF luftat ett par olika namn.

När Elisabeth Brandt Ygemans namn nyligen dök upp förändrades dock bilden och kampen blev en öppnare affär. Som första ombudsman på LO-distriktet i Stockholm och med förflutet som ungdomssekreterare på LO är hon en verkligt tung utmanare om posten som andra vice ordförande.

I samtliga ovan skissade fall kan ledningen sägas vara representativ och klara minimikravet – minst en kvinna i ledningen. Det är helt enkelt inte möjligt att komma till LO-kongressen och förorda en trio män.