Utställningen Psychosis part 1: I will never talk about the war again är oerhört sevärd; starka motsättningar mellan våld och stillhet ger en skarp bild av dagens Serbien.

Men det som verkligen satte myror i huvudet på mig var ett halvtimmeslångt filmverk av det ryska konstnärskollektivet Chto delat?
De gör gammaldags agitationsteater med balettinslag, och drar sig inte för att pedagogiskt förklara vad som händer eller vad de olika rolltyperna tänker: den romska kvinnan, krigsveteranen, den arbetslöse eller lesbianen. Uppe på ett podium står en klunga uppklädda makthavare och ger hånfulla kommentarer och skramlar med hot om våld och repressalier. Bredvid en välskolad kör uppe på ett stenmonument som varvar kommunistiska slagdängor med atonal revolutionär stämsång.

Jag vet egentligen inte varför jag blir så gripen av just detta retroverk. Kanske fångar det upp motsättningar från hela utställningen i sitt dialektiska maskineri och gör den uthärdlig.

För de andra verken går rakt in på kroppen. Att uppleva de hätska demonstrationerna mot en HBT-parad nästan inifrån på storfilmsduk, att lyssna till vittnesmål liggande på gråa förvarsbritsar eller långsamt följa gryningen är gripande. Jag kan verkligen rekommendera hela utställningen, som pågår till den 19 november.

Konstutställning

Psychosis part 1: I will never talk about the war again

Curator: Vladan Jeremic
Visas på: Färgfabriken, Liljeholmen, Stockholm t o m 19 november