Foto: Pontus Lundahl

Peppade. Fyra minibussar med SSU:are åkte till Oslo och norska valspurten. Fredrik Ståhl, Alexandra Völker och Jonas Bergström vill alla ge stöd till AUF i Norge.

 

Ungdomarna i SSU har flera gånger fått känna på det hat som finns mot politiska aktivister på vänstersidan. Det både peppar och skrämmer.

– Efter Utøya känns det vi gör viktigare än någonsin, säger SSU-medlemmen Jonas Bergström.

Förra helgen åkte han och 80 andra unga socialdemokrater till Norge för att bistå det sargade systerförbundet AUF i slutspurten av valrörelsen.

– Jag kände att det kunde lika gärna ha varit jag. AUF gör samma saker som SSU, säger 21-årige Jonas Bergström.

Han har påverkats starkt av massmorden på Utøya. Det var sorg, sammanfattar han med emfas, liksom många reskamrater med honom inför avresan från Södermalm i Stockholm till Arbeiderpartiets vallokaler på Youngstorget i Oslo.

– Utøya påverkade mig jättemycket, jag har varit jätteledsen, säger han.

Inbjudningar till Utøyalägret kom på Facebook, och hade inte SSU:s kongress legat så nära inpå lägret hade nog fler åkt dit. Nu var det nog bara en SSU:are som var där, tror han.

Jonas Bergström tänkte mycket på det läger han deltog i förra året, som SSU och LO ordnade gemensamt för 1 500 ungdomar.

– Jag har drömt jättejobbiga mardrömmar om det, vad skulle ha hänt om någon kommit dit? Det har varit väldigt tungt.

– Vi behövs mer än tidigare, säger en annan av Norgeresenärerna, Alexandra Völker, ordförande för SSU i Stockholms län.

Norska AUF är den systerorganisation som legat närmast SSU, både geografiskt och språkligt.

– Vi är ännu mer måna om att samarbeta nu, det känns mer på riktigt, säger hon.

Ungdomsorganisationerna har besökt varandra även tidigare valrörelser, men inför årets norska kommun- och landstingsval handlar det inte om att ta del av nya spännande idéer, utan om att ställa upp med arbetskraft till en numerärt och känslomässigt hårt drabbad organisation.

Fredrik Ståhl, 25 år, är ombudsman på SSU och leder Norgeresan. Bara två dagar efter Utøya i somras åkte han själv till ett stort internationellt socialdemokratiskt tältläger i Österrike.

– Det kändes olustigt, det kom inga AUF:are. Men det var inte så att jag tvekade att åka.

– Då var det många oroliga föräldrar som ringde, säger Alexandra Völker. Och många barn fick inte åka.

Jonas Bergströms föräldrar har nog också varit lite oroliga, säger han. Inte med koppling till Utøya – eller då var de nog mest oroliga för att han var så ledsen, tog det så hårt. Men tidigare, när han 2007 var med och ordnade ett fotbollsläger mot rasism i Skövde, hände något otäckt.

Tre av hans lägerkompisar, som också var medlemmar i SSU, fick brevlådorna till sina föräldrars villor smällda med smällare på nätterna.

Det är enda gången som han varit med om en fysisk attack. Däremot har hatangrepp på nätet blivit vardagsmat så fort han skrivit en debattartikel om antirasism eller mångkultur.

– Men det går inte att bry sig. De vill ju att man ska det. Man får skita i det och gå vidare, säger Jonas Bergström.

Efter Utøya skrev han en debattartikel i Borås tidning om att hatet måste upphöra.

– Det var komiskt, vi vädjade till folk att sluta hata på nätet. Det var det vi skrev. Efteråt kom 500 kommentarer – och det är ingen stor tidning – många hatiska och mycket personangrepp.

Så vad ska tidningarna göra?

– Jag tycker att det politiska samtalet gynnas av kommentarer. De ska finnas om man vågar stå med sitt namn, då blir det ett bra samtal, men om man gömmer sig bakom en skärm, om man inte vågar stå med sitt namn, då kan man ta bort kommentarerna, säger Jonas Bergström.

– Det våra medlemmar tycker har varit läskigt är att extremister fotograferat och dokumenterat på våra demonstrationer. En medlem blev förföljd, blev ensam kvar i tunnelbanevagnen med fyra nazister som varit och fotat på demonstrationen, då kände han sig väldigt otrygg. Där blir det mer konkret, där syns de i verkligheten. Men det man får på internet är mer vardagsmat, säger Fredrik Ståhl.

SSU i Stockholm har dock drabbats av ett nätangrepp mot två medarbetare som hängdes ut med namn och adress och texten att det var ”fritt fram” att besöka dem.

Efter Norgeattentaten har ingen av dem ändrat några rutiner i verksamheten eller i sin egen vardag.

– Nej, jag upplever inte samhället som mer hotfullt. Och vad ska man göra, låsa in sig i sin lägenhet? Nej, det finns nog ändå inget man kan göra, säger Fredrik Ståhl.

– Vi som är aktiva socialdemokrater ska inte ändra vårt sätt att leva för att det finns några nynazister. Det är precis det de vill, de vill skrämmas. Anders Behring Breivik attackerade AUF för att han vill skrämma AUF och Arbeiderpartiet för att de står för socialism, antirasism, feminism, säger Jonas Bergström.

– Det var som när våldtäktsmannen härjade i Örebro, och man uppmanade kvinnor att hålla sig inne. Då är man helt fel ute, säger han.

– Däremot måste man förstå och ha respekt för att det finns mycket rädsla. Inför SSU-kongressen var jag i kontakt med många föräldrar som var rädda, säger han.

Känner ni er rädda för att något ska hända i Sverige?

– Det har redan hänt saker. Tänk på senaste lasermannen i Malmö. Det var väldigt tydligt att det var samma idéer som styrde honom som Breivik. Och det trappas upp för varje gång något händer, känns det som. Så det är stor risk att det kommer att fortsätta ske saker, säger Alexandra Völker.

– Det sker ganska många våldsamma handlingar med högerextrema motiv, som den nazistiska mordbranden i Högdalen till exempel. Jag tror inte att gemene man känner till att sådant händer någon gång varje år, dåd av personer med extrema åsikter mot vad de uppfattar som motståndare, säger Fredrik Ståhl.

Hur har det politiska klimatet förändrats efter Norgedåden?

– Människor blir i högre grad medvetna om att det inte var en ensam galning utan en idéströmning, och då ska vi utnyttja det. Det finns en potential att organisera fler, säger Fredrik Ståhl.

– Jag tycker det är sig likt. Lite för likt. Inom partiväsendet har vi blivit mer uppmärksamma på riskerna, uppmärksammat säkerhetsrutiner. Övriga samhället har nog också tagit till sig vad högerextremismen kan göra. Men samhället glömmer fort, säger Alexandra Völker.

Även SSU:s ordförande Gabriel Wikström, som också han ställde upp som extra arbetskraft, säger att ungdomsförbundet tar sig självt på större allvar nu.

– De är så tydligt att det var ett politiskt dåd. Det hade inte lika gärna kunnat vara scouter eller idrottare på läger.

– Det paradoxala är att de drabbades för att de har betydelse, sätter avtryck. Och det känner vi också, det vi gör betyder något. Vi tar vår uppgift på större allvar.

Förbundet har en ökad medvetenhet om den hotbild som finns och har funnits.

– Det finns ett väldigt starkt hat mot socialdemokratin, som grundar sig i att vi har suttit vid makten länge i väldigt många länder i Europa.

För egen del känner han sig inte oroligare nu än före sommaren.

– Inte mer än att man har en oro som grundar sig i att man som politiker är utsatt.