Slutet för ­löneutjämning?

Intensiva förberedelser för avtalsrörelsen har präglat sensommarveckorna på arbetsmarknaden. Men just nu har intensiteten mattats och
ett visst lugn breder ut sig. Om det är lugnet före stormen – det återstår att se.

Redan nu står det klart att LO-förbunden är splittrade inför höstens och vinterns förhandlingar. Den oenighet som förbunden redan demonstrerat – reservationerna i LO-styrelsen – har permanentats och samordningen gäller 11 förbund  i stället för 14.

Industritrion IF Metall, Livs och GS håller fast vid sin tidigare reserverade inställning och förhandlar inom ramen för in­dustrisamarbetet.

Där ingår också tjänste­männen inom Unionen och akade­mikerna i Sveriges Ingenjörer.

Om industrins ­kommande avtal – den förhandlar före alla andra – leder till en normering av löne­ökningstakten över hela arbetsmarknaden är emellertid osäkrare den här gången än ­tidigare. Och förklaringen är just oenigheten inom LO.

Redan nu har flera fackliga organisationer öppet avvisat de kommande industriuppgörelserna som norm.

Den publika stridsfrågan mellan LO-förbunden är fortsatt hur en satsning på de lägst avlönade branscherna, där kvinnorna dominerar, ska formas. Oenigheten kring detta har blivit ett till synes ­oöverstigligt hinder.

De förbund inom LO som ställt sig bakom kravet på något högre löneökningar till de lågt avlönade sektorerna har också fått eldunderstöd av LO:s tidigare avtalssekreterare och tillika arbetslivsminister, Hans Karlsson. Hans avhopp som medlare i splittringens kölvatten och hans hårda kritik av densamma understryker betydelsen av att LO-samordning och avtalskrav omfattas av samtliga förbund, också de inom industrin. Utan den enigheten blir alla försök till extrasatsningar på de lägst avlönade eller kvinnodominerade områden, om inte omöjliga, så oändligt mycket svårare.

Om industrins kommande löneavtal i procent ska utgöra tak för alla andra branscher händer ingenting med lönerelationerna mellan olika grupper eller avtalsområden.

De små, små stegen mot löneutjämning mellan män och kvinnor som tagits de senaste fem åren kan då avstanna helt samtidigt som risken för en motsatt utveckling ökar.

Den senaste LO-kongressen identifierade löne­utjämning mellan könen som en av federationens viktigaste uppgifter. Det har manifesterats i de senaste avtalsrörelserna. I höst och vinter testas ­förbundens förmåga att leva upp till det, trots split och splittring i leden.