Kultur

Veckans METALL: Guld

Mask Sicánkultur (750–1375 e.Kr.) Sen Mellanperiod Metall Framställning av plåt/Drivning/Inläggning/ Mekanisk hopfogning600×310 mm Museo Oro del Perú, Lima (M-00262) Begravningsmask av guldplåt tillverkad i ett enda stycke. De vingformade ögonen är besatta med med små stycken av bärnsten och försedda med sju runda smaragder (tårar), som hänger på rad från de större till de mindre. Under näsan sitter en silverplatta med ”U”-form men med raka hörn. Plattan är försedd med sex hängande, små, runda skivor av guld. Från näsan löper två trådar ner, vilka är försedda med två ovala hängprydnader. Öronprydnaderna har dekor med rundlar drivna längs med kanten. Detta slags föremål har man funnit i sicán-elitens gravar, där de är placerade över den viktigaste individens ansikte; de brukar vara täckta av cinnober eller svavelkvicksilver, som användes som mörkrött pigment. Även om man trott, att sådana masker bara fanns i gravar för vuxna män, så har senare tids utgrävningar i Huaca Las Ventanas i Batán Grande visat, att de även förekommer i barn- och kvinnogravar.

Mycket i utställningen med unika sydamerikanska föremål är värt att stanna upp vid, keramik och bruksting, inte minst de helt fantastiska knippen av trådar i olika färger med knutar på som kunde administrera hela samhället. Inkas verkar ha varit ena hejare på förvaltning, trots att de saknade skriftspråk. Deras schamanistiska världsbild med tre parallella världar är också helt underbar att stå och fundera kring.

Men det är förstås guldet som förbluffar. Solens svett. Och dess syster silvret. Månens tårar. Det verkar som om ädelmetallerna överflödade hela samhället, som ett slags gudsnärvaro. Och utan att nånsin vara ett betalningsmedel.

När stöldgodset kom in i den europeiska ekonomin fick det ett värde, och blev till och med det som startade kapitalismen, hävdar Fernando Rosas Moscoso i den lika lärda som vackra katalogen.

Men innan dess var det alltså värdelöst. Uppfyllde den dröm som många av alkemisterna hade, att om det finns obegränsad tillgång på guld förvandlas världens grundvalar.

Nu när alla tillfälliga värden är i gungning knyts allt fleras förhoppning till guldet. Över hela världen har familjer och släkter samlat värdet av sitt arbete i tackor och smycken, som en yttersta garanti.

Men tänk om alltsammans bygger på en överskattning. Guldet har i och för sig ett värde inom elektronik och prydnad. Men att det är värt så mycket beror på att vi litar på det.

Tänk om proppen dras ur. Om ingen vill köpa guld längre. Om misstron sprider sig som en epidemi.

Jag tror att den dagen kommer. Det är staterna som garanterar guldets värde. Och de har ingen framtid, verkar det. Kvar blir en underbar materia som mest duger till heliga leksaker. Gå därför till bergrummet på Skeppsholmen och samla hobbyinspiration redan nu. Eller ännu bättre: sälj medan tid är!