Martin Klepke skriver (12 augusti) om ”guldgrävardagar” för företag som ”tar ut jättevinster ur välfärdssektorn” och kallar det pengar som försvinner ur svensk välfärd.

Resonemangen om företagsamhet och vinst inom skattefinansierad verksamhet blir ofta väldigt märkliga. Menar Martin Klepke verkligen att det är dåligt när ett företag går med vinst? Den logiska slutsatsen blir att det är bättre att göra förlust.

Företag som går med förlust kan inte satsa framåt. Det finns inga pengar för att investera, vidareutbilda eller kompetensutveckla. Det kanske inte ens finns tillräckligt med pengar för att behålla all personal.

Motsatsen, att skapa ett överskott, ger handlingsutrymme. Man kan expandera, starta filialer och anställa fler eller kanske höja personalens löner. Vårdföretagarpanelens vinstenkät i juni visar att det är just så som de tillfrågade företagarna tänker. De flesta planerar att återinvestera, vidareutveckla och kanske expandera. Någon hoppas äntligen kunna ta ut en marknadsmässig lön. Och några tycker också att det är rimligt att betala tillbaka lite till dem som har investerat i företaget.

Martin Klepke hävdar att det inte är ägarna som har satsat pengar i välfärdsföretagen, utan skattebetalarna. Det är inte hela sanningen. För att starta en verksamhet krävs vanligen ett riskkapital. Jag tror att Martin Klepke vet vad det betyder, men för säkerhets skull: Riskkapital är pengar som man investerar i hopp om att kunna få utdelning. Men en investering är också en risk. Det är därför det måste finnas något att tjäna på att investera, annars kommer ingen att vilja satsa sina besparingar.

Menar möjligen Martin Klepke att allt det in­vesteringsvilliga kapital som finns i landet, till exempel i våra pensionsfonder, gärna får satsas i industriföretag, men inte får göra nytta i vård- och omsorgsföretag? På vilket sätt gynnas välfärdens utveckling av ett sånt förbud?

Håkan Tenelius
näringspolitisk chef i Vårdföretagarna

Svar direkt: Se till att överskottet återinvesteras

Håkan Tenelius beskriver en mönstersituation för fri företagsamhet och undrar om denna situation inte är bra.

Svaret är att den är alldeles utmärkt.

Problemet är att denna mönstersituation inte gäller just den bransch han själv företräder, det vill säga privata vårdföretag i offentlig sektor.

Dessa lever inte på ägarnas investeringar utan på övriga svenskars skattepengar.

Tenelius frågar vidare om det inte är bra att vinst återinvesteras. Återigen: jovisst.

Men det är just det som inte sker i just hans egen bransch där företagen har rätt att föra ut obegränsat med skattepengar utan något som helst krav på återinvesteringar.

Det är därför både oppositionen och alliansen nu inser att det krävs regleringar. Och eftersom Håkan Tenelius verkar instämma i att företagsägarna själva bör stå för riskkapital och att överskottet i första hand bör återinvesteras så kan jag inte se annat än att även Vårdföretagarna borde välkomna en reglering.

Martin Klepke
politisk redaktör, LO-Tidningen