Foträtt och fotfel

I en afrikansk by brölar vuvuzelorna. Dammet virvlar. Ett gäng små pojkar spelar fotboll barfota. Drömmen alla små grabbar har – att bli världsstjärna – hägrar. Här är vår svenska dröm Zlatan i fina kläder och skor långt borta.

Sarah Jessica Parker från TV-serien ”Sex & the City”, seriens skofreak som bara har sin samling Manolo Blahik som säkerhet berättar i en intervju:

”Jag samlar inte själv på skor. Det värsta i serien var när jag tvingades springa i en scen, iförd stilettskorna. Det finns kvinnor som låter injicera botox i hälarna när de blir äldre, så att de ska kunna gå i skyhöga sandaletter.”

I hallen står foträta tofflor i flera olika storlekar. De som jobbar hos det snälla paret förstår därmed att de inte vill att hemtjänstens personal går in med egna skor. Eller barfota om sommaren. Vården till maken ges mer än sex gånger per dygn. Personalen går i omgångar om två personer. Det blir mycket spring. Alla har olika storlek på skor. På vintern tar det tid att snöra av och på skorna. Leran riskerar dras in i det fina hemmet. Schemat är så tajt planerat att vissa vårdbiträden bara drar på de blå plasttossorna de har med sig, på skorna, för att mannen ska få hela sin vårdtid. Frun sopar under tiden diskret upp grus från hallmattan.

Hon är tämligen alldaglig till utseendet. En svensk akademiker med fotboll som fritidsintresse. Men över i USA på forskarstipendium exploderade hennes garderobsintresse. På grund av en viss representationsplikt. Hon köpte över två dussin dressar med tillhörande skor, billigt på olika shopping malls. Hon packade vid hemresan till Sverige ner alla skor i kartonger. Med rejält papper och snören omkring. Det här utspelade sig efter elfte september-attacken. Väl ute på Kennedyflygplatsen tog säkerhetsvakterna över. Hon tvingades packa upp varenda kartong offentligt och visa upp alla misstänkta pumps. Kön bakom henne växte. Hennes pojkvän garvade gott.

I glamourträsket frodas missuppfattningar som svampar. Den stora familjetidningens målgrupp äldre behöver reportage om medicinsk fotvård, anser redaktören. Som är en glamourös kvinna med höga krav. Efter att jag och fotografen en hel dag träffat gamla, trötta fötter och en entusiastisk medicinsk fotvårdare, visar vi upp bilderna för redaktören. Som förskräckt slår ifrån sig: ”Nej, nej, sånt här kan vi inte publicera”! Damen tar min text, som godkänns med beröm. Men slopar fotografens bilder. Tar däremot en standardbild på ett par unga, friska fötter med chockrosa naglar och en rosa ros mellan tårna. Verklighetens slitna kartnaglar och spruckna hälar sägs vara för magstarkt för läsekretsen. ”Vi får inte väcka läsarnas anstöt.”

På stor fot.
I mina gyllene skor.
Trampet av små fötter.
Han fick foten från jobbet.
En riktig skitstövel.
Hon skodde sig på andras bekostnad.
Skomakarlåda till lunch.
En fot in på arbetsmarknaden.
Sätta klackarna i backen och säga ifrån.
Gå en mil i mina skor.
Ta av dig skorna.
Barfotabarn.
Tåbira.
Ta det med en klackspark.
Frontkick.
Stöveltrampet hörs.
Glasskon är din.
Somliga går med trasiga skor.
Fotfolket har talat.
These boots are made for walking.
Foträta åsikter har blivit politiskt korrekta värderingar.
Näbbstövelkärringarna.
Att ha mycket på fötterna.
På fri fot.
En black om foten.
Att ha fötterna på jorden.

Palmes fotarbete när han argumenterade. Ett bra TV-inslag än idag. Varför får vi inte se Obamas eller Maud Olofssons fötter jobba lite mer, i TV?

Reklamen blir allt mer outhärdlig. Vad sägs om TV-reklam för ett par tjejlöpardojor, som sägs trimma stjärten! Vad hände med budskapet om vanlig hälsa och välbefinnande under joggingturen?

Spring genom isfläckar, snösörja och stora vattenpussar mellan varje pensionär. Eller kund, som det så kliniskt kallas. Öppna hemtjänsten håller med blå plasttossor inomhus. Men jobbskorna får biträdena stå för själv. Några bär rejäla, men fula gummistövlar, lätta att sparka av och på mellan varje besök. Andra går i dyra, trendiga skor, mer passande för baren vid Stureplan. Polis och räddningsmanskap får rejäla skor av arbetsgivaren. Vårdgivarna inom hemtjänst får ta ur sin egen plånbok.

Susanne Backman