Sociologen och samhällsfilosofen Zygmunt Bauman, 85, inledde sin föreläsning på ett fullsatt Södra teatern med att framhålla att han inte är nån profet, och att ingen kan se in i framtiden, bara försöka förstå sin samtid.

Sen höll han en glimrande föreläsning som var en uppmaning till alla yngre att börja forma en ny politik, hitta nya former för organisering.

Vi lever i en tid när vi vet vad vi har förlorat, men inte vart vi är på väg. Bauman berättade en liknelse för att inskärpa allvaret.

Tänk dig att du befinner dig högt upp i luften i ett flygplan och tycker att högtalarutropen låter lite konstiga. Därför går du in i cockpit och finner att planet saknar pilot. Sen tittar du dig om och hittar några papper där det framgår att den flygplats som är planets slutdestination inte har byggts än, utan bara finns på projektstadiet.

Det är uttytt: Staten har blivit maktlös eftersom den verkliga makten finns överallt och ingenstans. Alternativen måste därför uppstå på lokal nivå – tillfälliga engagemang i sakfrågor som har nackdelen att vara kortlivade – och på global nivå.

Liksom sjuttonhundratalet återskapade lokalsamhällets beslutsprinciper på nationell nivå – byrådet förvandlades till parlament – måste nya slags världsomspännande samfund uppfinnas.

Bauman använde också tiden till två specifika påpekanden: att invandringen behövs ur europeisk synvinkel eftersom det råder allt större arbetskraft. Men att det stora problemet är att de som kommer hit för att jobba inte får status som medborgare, t ex rösträtt.

Den andra poängen handlade om hållbarhet. Att jorden går under om alla ska konsumera, och därför är det brått att uppfinna nya sätt att leva, nya sätt att skapa mening i tillvaron.

Kort sagt underbart med folk som är gamla och kloka och har svar på allt, utom hur det som behövs göras ska genomföras.

Bauman är konsumtionssamhällets strängaste kritiker. Samtidigt har han ett aldrig sinande lager av idéer och teorier som gör att man till slut som åhörare känner sig lost in the supermarket. Få var nog besvikna över att betala 150 spänn för den upplevelsen. Litegrann som att hissas upp i Fritt fall på Grönan och sen få veta att man måste ta sig ner själv.