Sorg och vrede blandas

med tårar.

Nu får vi inte förblindas,

en dag som denna,

en tid som denna.

 

Även hatet

mot terrorismen

kan förvrida våra sinnen,

då blir vi som

det vi bekämpar.

 

Ett vansinnesdåd är begånget

regeringsbyggnader sprängda.

ungdomar mördade.

människor har mist sina liv,

världen är skakad.

 

Hatet har passerat alla gränser,

en människa bland människor

är den skyldige.

En människa som tror sej stå över

andra människor.

 

Han har armar och ben

precis som du och jag,

huvud som du och jag,

tankar som du och jag,

hur kan då detta ske?

 

Vi delar alla våra liv

på denna jord,

något annat val finns inte,

lika och olika

till tanke och hudfärg,

religion och politisk åsikt.

 

Den som förnekar

någon annans rätt

förnekar samtidigt

sin egen rätt,

kan det vara så svårt?

 

Hur är det möjligt

att hamna så långt borta

från det som är att vara människa,

ändå är han en människa

som du och jag.

 

Allt är möjligt,

inom ramen människa,

så har det varit,

så är det ännu,

vår enda möjlighet

är att

ta vara på vart barn,

var människa.

 

Vårt enda hopp

är Solidariteten,

gemensamt ansvar

för våra liv,

vår tillvaro,

svårt en dag som denna,

det är nu vi prövas.

 

Arne Andersson