Håkan Juholts tal i Almedalen på fredagskvällen var tydligt: bara ett av de två partier som i dag säger sig vara arbetarpartier visar upp några som helst förslag för hur man formar ett bra arbetsliv.

Stående längst ut på det för dagen specialbyggda talarpodiet mitt i publikhavet lanserade han socialdemokratins tankar om ett bra arbetsliv.

Det är ett arbetsliv utan oro för vare sig hälsa, ekonomi, omöjliga körscheman eller överfulla sjukhuskorridorer.

Det innebär enligt Juholt också att skapa ett arbetsliv där alla kan jobba fram till pensionsåldern utan att dessförinnan drabbas av stressrelaterade sjukdomar eller slitas ut.

Konkreta förslag var att Arbetslivsinstitutet, som lades ned av den borgerliga regeringen, ska återuppstå och att verksamheten med skyddsombud ska byggas ut.

Juholt lovar också att lagstifta om rätten till heltid om S vinner valet 2014 och han vill se ett större samarbete mellan stat, fackliga organisationer och arbetsgivare både för att skapa fler jobb och för att förbättra förhållandena på arbetsplatserna.

Det är bra.

Något förbluffande verkar denna insikt om arbetslivets betydelse för människors livskvalitet ha gått statsminister Fredrik Reinfeldt förbi.

Budskapet från ledaren för detta moderata andra arbetarparti var tidigare i veckan endast en upprepning av åsikten att svenskarna jobbar för lite.

De lata måste piskas in i arbete och pensionsåldern måste höjas, lyder den moderata framtidsvisionen.

Inte ett ord om arbetets innehåll. Inte ett ord om att skapa nya jobb och samtidigt skapa en tillfredsställelse över att få gå till jobbet och slippa stressen, vare sig du är arbetare, tjänsteman eller akademiker.

Här finns ett gigantiskt gap mellan de två största partiernas syn på arbete, manifesterat i retorik och konkreta förslag.

Efter Almedalen ska Juholt nu leda den kommission som tar sig an Socialdemokraternas nästa utmaning i förnyelseprocessen, att skriva om partiprogrammet.

De gamla visionerna behöver kanske inte ändras. Frihet, jämlikhet och solidaritet är fortfarande viktiga och gångbara begrepp för att beskriva ett bättre framtida samhälle.

Men kanske vinner även det nya partiprogrammet på att bli klarare.

Under ett seminarium om omdaningen av partiprogrammet med Anne-Marie Lindgren, delaktig i tre tidigare omgörningar av Socialdemokraternas partiprogram, återkom frasen ”vi måste bli mer kaxiga” flera gånger bland paneldeltagarna.

Kanske är det just detta som behövs. Att kliva fram ur den skugga där Socialdemokratin har hamnat medan Moderaterna försämrat villkoren på arbetsplatserna, och kaxigt försvara inte bara rätten till arbete utan också rätten till det goda arbetet, en position Moderaterna aldrig ens har snuddat vid.