Obligatorisk a-kassa är en av huvuduppgifterna för den parlamentariska Socialförsäkringsutredningen. Men i en rapport till utredningen avvisar Eva Uddén Sonnegård (M) idén.

Ekonomie doktor Eva Uddén Sonnegård är inte vem som helst: 2006 – 2010 var hon statssekreterare i Arbetsmarknadsdepartementet.

Därmed är hon i hög grad ansvarig för de förändringar i arbetslöshetsförsäkringen som Alliansregeringen har genomfört. Och för direktiven till den parlamentariska Socialförsäkringsutredningen, som har i uppdrag att föreslå just en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.

I en underlagsrapport till denna utredning beskriver Eva Uddén Sonnegård hur reformeringen av a-kassan växte fram som en del av den nya moderata arbetslinjen. Den förbereddes i Moderaternas tillväxtarbetsgrupp 2004 – 2006, som leddes av dåvarande kanslichefen Anders Borg och hade uppdraget att börja om från början, ”med ett blankt blad”, och utforma en politik baserad på ”forskning och beprövad erfarenhet”.

Att ersättningen från a-kassan trappas ner med tiden (från 80 till 70 procent efter 200 dagar, och från 70 till 65 procent efter 300 dagar) är ett exempel på en reform som enligt forskningen leder till ökad sysselsättning, hävdar Uddén Sonnegård.

Det är däremot inte en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Moderaternas tillväxtarbetsgrupp fann inget övertygande stöd för att en sådan reform skulle minska arbetslösheten. Och nu argumenterar alltså Eva Uddén Sonnegård mot ett obligatorium.

– Det finns i och för sig goda argument både för och emot. Till syvende och sist handlar det om värderingar, och vilken vikt man fäster vid intresseorganisationernas ansvar för utvecklingen på arbetsmarknaden, hävdar hon.

Eva Uddén Sonnegård anser att de fackliga organisationerna engagerar sig mer i arbetslöshetsfrågor om de får fortsätta att administrera a-kassorna i ett system som det nuvarande. Ett engagemang som kan stärkas om a-kassorna också får förmedla jobb och stötta sina arbetslösa medlemmar mer aktivt, vilket Eva Uddén Sonnegård föreslår att de ska få göra.

Administrationen av a-kassorna underlättar dessutom facklig organisering, och Eva Uddén Sonnegård ”ser inga problem med detta”. Den svenska modellen bygger ju på att de förhandlande parterna har legitimitet, skriver hon.

Den moderata före detta statssekreterarens ståndpunkt lär knappast glädja de borgerliga partiernas representanter i Socialförsäkringsutredningen, av vilka särskilt Folkpartiet inför valet 2010 band sig hårt för en obligatorisk, statlig arbetslöshetsförsäkring.

Andra av Eva Uddén Sonnegårds slutsatser är mer problematiska för de rödgröna. Hon pekar på att sanktionerna mot arbetslösa som inte söker och tar jobb inte har förändrats efter regeringsskiftet 2006, och anser att de bör göras effektivare. Och hon försvarar de differentierade avgifterna till a-kassorna, som innebär att den som löper stor risk för arbetslöshet måste betala högre avgift än den som har en säker anställning.

Irene Wennemo, huvudsekreterare i Socialförsäkringsutredningen, påminner om att utredningens uppdrag är att föreslå en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.

– Och det går inte att få politiskt stöd för en obligatorisk försäkring utan att samtidigt ändra avgifterna till a-kassan. Många tycker det är svårt att försvara att hotell- och restauranganställda ska ha en extremt mycket högre avgift än akademiker.

– Både Långtidsutredningen och regeringens finanspolitiska råd har funnit att differentierade avgifter i en frivillig försäkring gör att många avstår från att försäkra sig mot arbetslöshet. Och det är ett problem.