Fåglalåt

Kan en bofink låta som den närkingske revyartisten Peter Flack? Nä, knappast ens en papegoja skulle gå i land med det. Men faktum är att vissa av våra småfåglar sjunger på dialekt. Författaren och fågelfotografen Erik Rosenberg hävdade att han hört en bofink i Örebrotrakten som sjöng: ”si-si-si-si-ja-ja-ja-ä bolschevik”. Man hör kanske det man vill, eller? Hur det nu än var med den röda bofinken i Närke kan man konstatera att Rosenberg var begåvad med ett gyllene öra och en osedvanlig förmåga att överföra sina hörupplevelser i skrift.

Just denna sida av hans ordkonst lyfts fram när nu hans klassiska fälthandbok Fåglar i Sverige (1953) ges ut i ny utgåva. I efterskriftens entusiastiska samtal mellan Staffan Söderblom och den framlidne poeten, kompositören och fågelskådaren Bengt Emil Johnson görs nostalgiska tillbakablickar på en mytomspunnen fältornitolog. En av den svenska naturvårdens pionjärer, och med tiden också radiomannen, Sten Wahlström minns i nyutgåvans andra efterskrift sin ungdoms kikarlösa fågelskådande och fältbiologernas födelse. Man går i barndom.

Försök att med bokstäver beskriva hur kvarterets talgoxe sjunger! Inte så lätt. Men Rosenberg kunde. Hans fina gehör och suveräna språkkänsla gör att han ofta träffar rätt. När man läser hör man snart den fågel man själv hört i naturen. Rosenberg såg sångfåglarna som kompositörer alternativt solister. Han framställer vårmorgonens fågelkonsert som ett stycke med enskilda satser. Talgoxen medverkar och den lilla mesen sköter då ”ofta första fiolen i andra satsen.” Fågelboksförfattaren ordnar världen estetiskt.

Rosenberg skrev om sina upplevelser så att fåglarna blev levande i sina specifika miljöer. Han är artbeskrivningarnas mästare. En retoriker i egen klass. Som vår guide ger han oss bilder som skänker vårt eget möte med fågeln en särskild spänning och lyster. Han zoomar in med egensinniga metaforer och hans fonetiska skrift får sången att stiga ur boksidorna. Söderblom och Johnson minns hur Öyvind Fahlström skrev konkret poesi och tog intryck av Rosenbergs transkriptionskonst. Fågelsången flödade rätt in i den experimentella poesin.

Sten Wahlström tog över radions älskade pausfågel efter Nils Linnman vid mitten av 1970-talet. Det blev under årens lopp över 1 500 presentationer av egna fågelinspelningar. Pausfågeln återuppstod 1993 som P2-fågeln och sjöng i tio år till. Idag finns radions P2-fågel bara på webben men hör till Sveriges Radios mest besökta hemsidor. Det är den forne P2-chefen Bengt Emil Johnsons förtjänst. Men utan Erik Rosenberg hade det nog blivit vare sig en så akustiskt känslig naturpoet av Johnson eller en så pass välbesökt hemsida.

Håkan Möller