Robotteknik mest något för kvinnor

Kiruna Wagons svetsrobot sågs som kvinnoarbete och fick därmed låg status, visar en avhandling.

Industriarbetare, ordet andas maskulinitet och tungt jobb. Men med ny teknik kan allt förändras och bilden av en industriarbetare kommer kanske inte vara det den en gång var.

När nya tekniska prylar dimper ner på arbetsplatsen står männen och flåsar över dem med en suktande blick. Eller är verkligen ny teknik männens domän?

Nej, ny teknik och maskulinitet har i själva verket ingen självklar koppling, enligt forskning från Luleå tekniska universitet.

När företaget Kiruna Wagon, som bland annat tillverkar malmvagnar åt LKAB, investerade i en ny svetsrobot blev den kvinnornas domän. Könsrollerna kastades omkull när kvinnorna klev fram och tog hand om den. Männen stod vid sidan, ointresserade av att ta del av framtidens svets.

Tidigare forskning har visat att när kvinnor kommer in i ett yrke sänks statusen på yrket, så även här. Arbetet med roboten trivialiserades och manuell svetsning lyftes i stället fram som det riktiga sättet att svetsa på.

– Att sköta roboten blev helt enkelt mindre värt än att svetsa manuellt, säger Jennie Olofsson, forskaren bakom avhandlingen om vad som händer när tekniken förnyas.

Arbetarna kallade roboten ett ”vresigt barn” som behövde en mamma för att ta hand om den.

Gunilla Johansson har jobbat på Kiruna Wagon i fem år och är en av dem som sköter roboten. När den kom såg hon en chans att variera sitt arbete och lära sig något nytt. Men i början var det inte lätt.

– Jag kände mig kränkt och mobbad. Vi blev motarbetade och fick ständigt försvara vårt arbete, säger hon.

Enligt Jennie Olofsson har gruvindustrin ett starkt mansideal där hårt arbete och risktagande värderas högt – och ställs i kontrast till annat arbete som ofta kodas som kvinnligt och mindre värt. Något som Gunilla Johansson bekräftar:

– Vad jag har upplevt på min arbetsplats är att männen tänker lite gammalmodigt, säger hon.

Den nya tekniken öppnar för en ny typ av industriarbetare. Med ett arbete som inte kräver en stark fysik – och som med tiden kanske inte kommer att nedvärderas.

– När den nya tekniken har varit i bruk ett tag så kanske även roboten klassas som riktig svetsning? säger Jennie Olofsson.

Och det är det som efter tre år har hänt på Kiruna Wagons, även om det fortfarande inte jobbar några män vid svetsroboten.

– Det har ändrats. Nu ser männen att det funkar. Nu är svetsroboten accepterad. Men det tog ju några år, säger Gunilla Johansson.

FOTNOT: I Jennie Olofssons avhandling ­Augmenting space. Spatial diffusion in times of technological change är företaget anonymiserat. LO-Tidningen letade upp företaget på egen hand och väljer därför att namnge företaget.