Foto: Okänd Bild: Okänd

Karin Kock och Hugo Lindberg, omslags- bild till boken Par i vetenskap och politik.

 

Äktenskapet har betydelse för samhällsutvecklingen. Och det offentliga står i samband med privatlivet. Tio kända pars historier säger en hel del om förutsättningarna för vårt nutida arbetsliv.

”Att kombinera kärlek och familjebildning med en karriär inom yrkeslivet, akademin eller politiken är än i dag en svår uppgift.”

Så inleder Annika Berg, idéhistoriker vid Institutet för framtidsstudier, sitt kapitel i boken Par i vetenskap och politik. Där visar ett gäng forskare på äktenskapets betydelse under 1900-talets första hälft.

Tiden karaktäriseras på papperet av modernisering, demokratisering och en rad grundläggande reformer. Kvinnor får möjlighet till högre utbildning, lagstiftningen kring äktenskap och skilsmässor ändras radikalt genom giftermålsbalken 1920. Allmän rösträtt införs 1921.

Nya möjligheter, inte minst för kvinnor.

Men barriärer kvarstår.

Genom att studera tio kända äktenskap (med makarna Alva och Gunnar Myrdal som det namnkunnigaste exemplet, men där också de andra var relativt välkända i sin egen samtid) fångar forskarna en delvis ny bild av ett viktigt skede i svensk historia.

Förutsättningarna för kvinnor och män var trots reformerna vitt skilda.

Äktenskapet som institution var utgångspunkten för forskarna (liksom anledningen till att samkönade par valts bort i studien, trots risken att heterosexualiteten, och parförhållandet, därmed ses som tagen för given).

Genusimpregnerade institutioner spelar en stor roll, såväl på hemma­plan som i yrkeslivet. Också offentligheten är genusimpregnerad. Vi matas av bilden där den är mannens arena. Men kvinnor har varit ytterst delaktiga.

Många gånger var det privata livet arena för det offentliga, visar Christina Florin i sitt kapitel. Som när rösträttskämparna, kvinnor och män ihop, reste runt och debatterade hemma i varandras vardagsrum, långt från riksdagskamrarna.

De tio paren i boken verkade alla för kvinnors ökade möjligheter att delta i politik och vetenskap. För en del av kvinnorna blev giftermålet en språngbräda in i arbetslivet. Men teori och praktik gick inte alltid hand i hand.

I boken konstateras att det moderna arbetslivet för många forskare har blivit den viktigaste faktorn för att förklara kvinnors underordning.

Männen har vurmat för sin makt och ingrodda maktordningar har reproducerats. Passion och vänskap till trots.

I USA fanns under 1900-talets början en nepotismpraxis, där makar inte fick anställas på samma arbetsplats.

– Den går att sympatisera med. Men effekterna blev väldigt tydliga: kvinnorna missgynnades alltid, visar flera studier, säger Per Wisselgren, idéhistoriker och sociolog vid Umeå universitet, en av bokens tre redaktörer.

I Sverige fanns ingen sådan regel. Men boken ger exempel på karriärer som krackelerar när mannen dör eller när paret skiljer sig.

De tio kvinnorna gick olika vägar i sina äktenskap. En del blev hemmafruar, andra närmast forskningsassistenter. Paret Myrdal arbetar båda parallellt och iscensätter sig som ett jämlikt samarbetande par.

– Karin Kock och Hugo Lindberg är ett fjärde exempel. De är verksamma inom helt olika områden. De gängade sig sent i livet, fick inga barn och fortsatte att fokusera på karriären, säger Per Wisselgren.

Karin Kock är en sinnebild för den ”nya kvinnan”, bland annat som statsråd och chef för SCB. Stjärnadvokaten Hugo Lindberg uppskattade hennes intellektu­ali­tet och respekterade hennes professionella ambitioner, skriver Kirsti Niskanen, professor i genushistoria.

Vilket gav dem ett stort mått av frihet:

”Fy på dig som kommer hem så sent! Såna ungkarlsvanor!” skriver Lindberg i ett svar på ett brev där Karin Kock redogjort för en vistelse på O.K. – Operakällaren.

Friheten var ovanlig. 62 procent av kvinnorna som utexaminerats vid svenska universitet och hög­skolor fram till 1936 förblev ogifta. Äktenskapet sågs fortfarande som ett hinder.

Också Karin Kock stötte på motstånd både inom akademin och inom offentligheten. Innan hon mötte Lindberg var hon utbränd och periodvis sjukskriven.

Men här är äktenskapet en solskenshistoria, det förändrade hennes liv, skriver Niskanen. Det handlade om en parrelation som ”ett emotionellt, kulturellt och socialt kapital”.

Parbiografisk forskning kan ge en mer komplex bild än den biografiska, och fler områden skulle vara betjänta av att belysas på detta sätt, enligt forskarna.

”Betydelsen av livet i det lilla är historiskt sett stor – kunskapen därom har blivit vag”, skriver Staffan Bergwik i kapitlet om Ebba Hult och Gerard De Geer.