IF Metall har höjt insatsen

Arbetet med att ta fram en ny LO-ordförande till nästa vår följer inte det gängse mönstret. Den talande tystnaden som vanligtvis brukar ­ackompanjera en nomineringsprocess har brutits.

En offentlig nominering från IF Metalls sida av en både smickrad och villig kandidat – ABF:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson – har ändrat förutsättningarna.

Det är ovanligt på mer än ett sätt. Dels brukar det inte finnas kandidater i ett tidigt skede, och absolut inte offentligt. Dels brukar ingen kandidat tillstå sitt intresse för uppdraget, utan i stället hänvisa till att frågor bara besvaras om de ställs av valberedning­en.

Lanseringen av Karl-Petter Thorwaldsson är därför mycket överraskande och ett starkt inlägg i diskussionen om vem som ska bli nästa ordförande. Att han så tydligt vill spetsar till situationen ytterligare ett snäpp.

Även det bryter ju med gällande tradition och mönster. Enligt arbetarrörelsens liturgi handlar det om att vara svårövertalad och aldrig offentligt bejaka sitt intresse.

För den på förhand givna eller mest sannolika tronpretendenten, LO:s avtalssekreterare Per Bardh, och dem som tyst stöttar hans kandidatur innebär IF Metalls lansering av en annan kandidat att frågan om ordförande­skapet inom LO är en minst sagt öppen affär.

Lanseringen har redan fått uttalat stöd av Livs. Det räcker dock inte för att vinna ordförandevalet.

Avvaktande till industrins planer är för närvarande främst fackförbunden inom 6F (Seko, Byggnads, Målarna, Elektrikerna, Fastighets och Transport) som har sina tysta ordförandesympa­ti­er hos Per Bardh. Hur Kommunal och Handels ställer sig är oklarare.

Oenigheten bland förbunden, åtminstone i dags­läget, indikerar därför en besvärlig resa för valberedningen under Hans Tillys ledning. Att vaska fram ett enande namn – det är självklart ambitionen – kan bli besvärligare än vad någon anat.

De övriga namnspekulationer som flyger runt i ögonblicket är med största sannolikhet just spekulationer och ingenting annat. Kretsen som utgör bas för sökandet är begränsad och någon uppsjö av välmeriterade och intresserade kandidater är därför svår att upptäcka.

Tidigare ordföranden har plockats ur en mycket begränsad grupp. Och trots allt prat om kravprofil och annat så blir inte kandidatkretsen så värst ­mycket större den här gången.

Det är mot den här bakgrunden som IF Metalls utspel – förbundet har gått ”all in” för att tala i pokertermer – är särskilt intressant. Karl-Petter Thorwaldsson finns utanför den traditionella grupp där ordföranden normalt hämtas och han leder för närvarande klart på poäng.

Men det är ett år kvar till ordförandevalet.