Foto: UPI / SCANPIX

Nationaldagsfirandet besudlades av Stockholms kulturförvaltning, som genom bulvanorganisationen Make Music Sthlm satsade på att medverkande musiker och andra inblandade skulle ställa upp gratis:

”Make Musik STHLM är ett icke vinstdrivande evenemang som åtagit sig att tillhandahålla en offentlig plattform för alla musiker och artister: alla föreställningar är obetalda och är gratis för alla besökare.”

Dessutom förväntades de medverkande överlåta alla rättigheter till inspelningarna från evenemangen för all framtid, också det utan ersättning.

Att det är svinaktigt är en sak, men tillvägagångssättet ger oss också ett lågvattenmärke att stå på inför kommande kulturpolitiska funderingar. Det uttrycker nämligen en inställning från Kommunen som går ut på att kultur är en kul hobby, och inte ett arbete.

De konstnärliga fackföreningarna och intresseorganisationerna borde göra en storsatsning på att få ut följande tankar i det allmänna medvetandet, och därmed kanske även nå kulturförvaltningarnas tjänstemän och kulturdepartementet:

Att konst är högkvalificerat specialistarbete, med omätliga timmars förberedelser inför ett framträdande.

Och att den fruktbaraste kulturpolitiken är att göra det möjligt för konstnärerna att få anständigt betalt.

Varvid de offentliga institutionerna borde vara ett föredöme och inte klämkäcka utsugare.

I höst kommer i LO-Tidningen en större artikel om det kulturella gratisarbetet ur facklig synvinkel, som inledning på en kontinuerlig granskning av själva det grundläggande systemfelet: att själva begreppet ”kultur” har blivit en socioekonomisk kategori som sätter alla normala arbetsrättsliga principer ur spel.