En underbar blandning av fortbildningsdag och postmodernt tänkande gav Sara Ahmed vid sitt framträdande på Södra teatern under fredagkvällen. Djupa erfarenheter från intervjuer med antidiskrimineringsansvariga på olika universitet i Storbritannien och Australien varvades med djupsinniga ordlekar som analyserade krafter som ”institutionens vilja” och hur dessa kommer bort på vägen – till exempel genom att den som tar sig an verkliga problem istället för att arrangera glättiga festivalveckor kring ”lycklig mångfald” uppfattas som jobbig och/eller paranoid.

Många med förtroendeposter hade haft stort utbyte av hennes raljans och analys.

Samtidigt utkommer en bok på svenska med ett urval av hennes viktigaste rasteoretiska texter. Jag har inte läst den än, men boken verkar vara en veritabel massagebänk för engagemanget, med kritiska analyser av vithet, känslokommers – och inte minst av själva det kritiska arbetet.

Vithetens hegemoni heter boken, utgiven av Tankekraft förlag.