Måltavla för missnöjda syrror och lärare

–Jag är till 99 procent genomtänkt och blir sällan eller aldrig svarslös, beskriver Ingela Gardner Sundström sig själv. Här på informationsmöte i SKL:s centrala förhandlingsdelegation med Daniel Portnoff och Agneta Jöhnk.

Finansminister Anders Borgs lönepolitiska pekpinnar irriterade inte bara facken. Också finansministerns partivän Ingela Gardner Sundström, som till vardags är ordförande i SKL:s förhandlingsdelegation, reagerade starkt.

– Det är förvånande och olyckligt att finansministern på detta sätt ifrågasätter lönebildningen på svensk arbetsmarknad. Det är förstås ännu olyckligare att den bild som finansministern sprider är felaktig, kontrade hon.

Några veckor senare, när vi träffas, är hon fortsatt irriterad över finansministerns mästrande. Hon betonar än en gång att ingångslönerna i den kommunala sektorn på intet sätt är högre än i det privata näringslivet. Och hon anser att regeringens främsta bidrag till avtalsrörelsen är att låta parterna sköta förhandlandet.

Förmår hon hålla finansministern, ja helst hela regeringen, borta från avtalsrörelsen vet hon mycket väl vad hon vill uppnå med lönebildningen i sektorn. Avtalet med Vårdförbundet, som är sifferlöst (det vill säga att alla summor förhandlas fram lokalt) och löper två år i taget, är den mall hon strävar efter för fler grupper.

– Men jag vet att resan dit är lång och att vi som arbetsgivare i handling måste förtjäna det förtroende som är en förutsättning för avtal som löper tillsvidare, är sifferlösa och lokalt disponerade, säger hon.

Hennes vision är att gifta ihop verksamheten med lönebildningen på ett sätt som främjar goda insatser och därmed utvecklar verksamheten.

– Jag är smärtsamt medveten om de brister som finns i vårt arbetsgivaragerande och hur svårt det är att skapa rättvisa och vettiga individuella lönepåslag. Ju större kollektivet är som individuellt ska lönesättas desto svårare är uppgiften, tillstår hon.

Men svårigheterna får henne inte att ändra grunduppfattning. Tilltron till den egna förmågan och tron på de egna argumenten är det inget fel på.

– Jag är till 99 procent genomtänkt och väl förberedd – och blir sällan eller aldrig svarslös. Jag har förstått att det inte alltid är uppskattat utan kan uppfattas som oerhört provocerande av omvärlden, säger hon.

Frispråkigheten och det mycket goda självförtroendet är ett signum för Ingela Gardner Sundströms offentliga liv. Och lika ofta som det ger henne respekt och framgång har hon fått betala priset för sin ibland lätt mästrande ton och oförmåga att visa ödmjukhet.

Hennes mejlbox innehåller inte sällan personliga påhopp där hon beskrivs och utmålas som ”skolans dödgrävare” eller som någon som älskar att hålla andra personer nere. Och i värsta fall utgör mejlen direkta hot. Inte minst under avtalsrörelser har en del mejl varit direkt obehagliga.

– Att bli uttryckligen varnad för följderna om jag tvingades besöka ett speciellt sjukhus för vård var väldigt jobbigt och svårt att skaka av sig, säger hon. Utåt försöker jag naturligtvis hålla masken, men hårda påhopp blir ändå kvar någonstans inombords.

Det är i rollen som ordförande för SKL:s förhandlingsdelegation som hon tagit klivet från lokal eller regional kändis – Österåkers kommun – till en nationell dito. Nu syns och märks hon på ett helt annat sätt än tidigare.

– När jag fick frågan på hösten 2006 om att bli ordförande i förhandlingsdelegationen beskrevs posten som ett kamikazeuppdrag, men jag var lockad och nyfiken och därför inte ett dugg svårövertalad.

Och knappt hade hon ersatt socialdemokraten Åke Hillman förrän det var dags för den stora avtalsrörelsen 2007, som förflöt utan uppslitande strider eller särskilt hårda motsättningar.

Först under sjuksköterskestrejken året därpå hamnade hon i det mediala rampljuset och blev måltavla för arga, besvikna och allmänt frustrerade sjuksköterskor.

– Jag var eller blev genuint överraskad över hätskheten. Och jag hade svårt att värja mig mot attackerna, säger hon.

Trots turbulensen under strejken blev det ett avtal med Vårdförbundet och lugnet lägrade sig, om än tillfälligt, över kommunsektorn. För Ingela Gardner Sundström innebar det möjligheter att reflektera mera över hur det nya uppdraget skulle kunna formas och avtalsförhandlingarna utvecklas.

– Jag har funderat noga över hur våra anställda ska kunna göra lönekarriär och bli belönade för viktiga insatser. En fantastisk undersköterska i vården eller omsorgen, eller en superpedagog, borde naturligtvis få betydligt högre påslag än dem som inte bidrar i samma utsträckning. På en del områden har vi kommit en bit på väg, medan det på andra återstår mycket innan vi kan enas om ett sådant system, säger hon.

Avtalsrörelsen 2010 och årets förhandlingar med Vårdförbundet har innehållit hårda motsättningar men är, enligt Ingela Gardner Sundström, ytterligare ett steg mot en bättre fun­gerande lokal lönebildning.

– Eftersom skillnaderna är så stora mellan olika kommuner och landsting är det nödvändigt att skapa stor lokal frihet. Det är vårt uppdrag från våra kommuner och landsting.

Hennes lönepolitiska vision krockar i flera avseenden inte minst med Kommunals uppfattning, men också med SKTF:s. Där är kravet fortsatt cent­rala löneavtal med individgarantier.

– Den förändring jag slåss för kan vi aldrig tvinga på våra motparter. Det är ytterst en förtroendefråga. Och den tilliten måste vi förtjäna genom vårt arbete som arbetsgivare, säger hon självkritiskt.

Ett led i det förtroendeskapande arbetet är de gemensamma arbetsgrupper tillsammans med Kommunal som just nu sliter med frågan om heltid kontra deltid samt den jämställdhetsdelegation där hon själv deltar.

– Vi ska ta ett rejält kliv i de här frågorna under den här avtalsperioden. Bara att utföra en gemensam kartläggning av hur det faktiskt ser ut är ett viktigt steg. Vi måste ha samma bild av verkligheten när vi börjar vrida och vända på lösningar, säger hon.

Sagt om Ingela Gardner Sundström

”Jag har uppskattat att Ingela alltid varit tillgänglig, för telefonsamtal men även för att träffas. Och hennes syn på lokal lönebildning liknar i mångt och mycket Vårdförbundets. Nu gäller det att hon får resten av SKL med sig.”

Anna-Karin Eklund, f d ordförande för Vårdförbundet

”Rättfram och ärlig. Hennes problem är att kommunerna inte levererar det som hon och SKL centralt säger eller skriver i avtal.”

Eva-Lis Sirén, ordförande för Lärarförbundet

”Ingela har alltid varit självständig och därför ibland vägrat lyda parti­piskan. Det har gjort henne omstridd, men jag har uppskattat det draget. Hon är alltid intresse­rad av att hitta lösningar.”

Åke Hillman (S), tidigare ordförande för SKL:s förhandlingsdelegation