Beskedet från LO-styrelsen, att det nya industriavtalet går att förena med LO-samordningen, har stött på patrull. Den enighet som manades fram efter styrelsemötet har ersatts av en bukett med åsikter som rimmar illa med varandra.

Intressant nog är det satsningen på kvinnors löner som blivit den offentliga vattendelaren – och med Byggnads ordförande Hans Tilly som första uttolkare. I kritiken av det nya industriavtalet och dess förhållande till LO-samordningen har Byggnads, Transport och Elektrikerna stått för den skarpa och mest publika kritiken.

Det som öppnade för en offentlig diskussion om samordning kontra industriavtalet var Pappers nej till det framförhandlade industriavtalet. Motivet var just svårigheten att förena industrins nya avtal med samordningen inom LO.

Problemet att få samordningen inom LO och samordning inom industrin att fungera parallellt har funnits allt sedan det första industriavtalet skrevs under 1997. Men av olika skäl och på olika sätt har den inbyggda konflikten alltid kunnat undvikas eller hanteras. Industrins fack och övriga förbund har hittat varandra och kreerat lösningar som möjliggjort samarbete inom både industrin och LO. Det kan hända igen. Årets domedagsprofetior kan därför på nytt komma på skam.

Kritiken eller svårigheterna har dock vuxit under åren som gått. Det publika bråket kring hur kvinnolönesatsningen skulle formas inför 2007 års avtalsrörelse skvallrade om att balansakten mellan industrisamarbete och LO-samordning blev allt svårare att klara för de inblandade.

Och nu står frågan på högkant. Kan industriavtalet och LO-samordningen leva sida vid sida? Och vilket samarbete är överordnat det andra vid eventuella konflikter? Svaren varierar i dag beroende på vem som svarar. Det finns helt enkelt ingen gemensam uppfattning. Inte ens LO-styrelsens uttalande kan dölja det faktum att förbunden tycker olika i nuläget.

Det verkliga provet på enigheten sker i flera steg.

Först när kraven spikas – då handlar det om hur höga/låga löneökningar förbunden är överens om att driva. Och vilka extra satsningar kan de enas om för förbund med lågt löneläge och stor andel kvinnor? Just på den här punkten har det tidigare som bekant varit besvärligt.

Nästa svårighet gäller när det första viktiga avtalet eller avtalen ska förhandlas fram och godkännas för att utgöra den norm som alla skall leva efter.

Och slutligen prövas sammanhållningen när prioriterade krav i LO-samordningen eventuellt leder till strid på något eller några avtalsområden – och krav på sympatiinsatser kan bli aktuella.