Folk har städhjälp som aldrig förr

”Det händer att jag hoppar in och städar i kostym, på väg mellan möten. Jag är inte rädd för att stoppa fingrarna i skurhinken, brukar jag säga”, säger Jennifer Lind, vd på företaget Städsällskapet, som har 16 anställda, varav tre sköter hemstädning.

Städning prioriteras inte — men nu vänder det, enligt Jennifer Lind på Städsällskapet.
— Många vill ha hemstädning, det är första signalen på att de tycker att det är viktigt att ha rent och snyggt omkring sig, säger hon.

– Du skulle se min dator, det kommer in förfrågningar hela tiden, säger Jennifer Lind, vd för företaget Städsällskapet, om den efterfrågan på hemstädning som närmast exploderat de senaste åren.

Det har blivit en ”väldigt viktig sak för privata människor”, står det på företagets hemsida: ”Att få tid att tänka på annat och unna sig att komma hem till ett rent och snyggt hem”, värderar de flesta högt. ”Dessutom är detta en subventionerad tjänst”.

Att rutavdraget finns betyder mycket för många, säger Jennifer Lind. Tänk en vanlig familj, i en villa på 200 kvadratmeter, som vill köpa hemstädning. Då är fem timmar varannan vecka rimligt, vilket blir 3 400 kronor i månaden. Med rutavdrag sjunker utgiften till 1 700 kronor.

– De som får rabatten ser det som en jätteförbättring, de kan göra annat än att städa, säger Jennifer Lind.

Svart städning har blivit vit, det är hon övertygad om.

– Nu när jag är ute och debatterar mot svartstädning går inte grannarna fram på fester och säger, ursäkta, vi har två pigor som går här hemma.

Men hon har sett och hört talas om svartstädning och det har varit frustrerande. Men kampen ”i uppförsbacke” har lönat sig:

– Vi skapar kvinnoyrken, vi skapar något bra ur en svart marknad.

Även om hon tycker att avdraget är bra, är det för byråkratiskt. För kunden blir det ett reapris direkt, men företagen måste debitera kunden, och först när de pengarna ramlat in kan de begära andra halvan från Skatteverket. Mycket pengar att ligga ute med, i en bransch som inte är särskilt lukrativ, säger hon.

Städsällskapet har 16 anställda och hon äger företaget tillsammans med sin man, Jan Lind. Båda tar ut ungefär 20 000 kronor i månaden, ”inga vd-löner direkt”, men firman har inga lån.

Debatten kring hemstädning har gått het, men intresset ökar stadigt sedan rutavdraget infördes 2007. Själv är Jennifer Lind 42 år och ser det som en generationsfråga: äldre har svårt för det, yngre är öppnare.

– Vår generation säger: Wow, det kör vi på!

– Sedan vet jag att Vänsterpartiet tycker att man ska jobba mindre så man hinner vara hemma och städa, men jag tycker att får man jobba mindre kan man väl göra något roligare än städa. Det är bättre att alla gör det de är bra på, sätt dig i soffan med mannen, åk på semester, bråka inte om städning.

– Men det är individuellt, jag tycker att man har en valfrihet.

Hon ser det som att föråldrade klassfrågor lever kvar.

– Man ska vara så duktig som kvinna, säger hon.

En del kvinnor tycker att det är att ”sänka sig själv” att ta hjälp, andra har städat innan de lejda städerskorna kommer hem.

– Jag tycker att sossarna gjorde en tavla när de nedklassade det här yrket. Pigdebatten var inte bra, jag tycker att alla jobb är bra.

Hon tycker att det är en jämställdhetsfråga; männen tar minsann hjälp med allt. Det borde vara lite mer som i USA:

– Där är kvinnorna mycket mer för att köpa in, där har man nannies, psykologer, trädgårdsmästare, au pairer.

Städsällskapets kontor ligger i Årsta partihallar i södra Stockholm. När LO-Tidningen är på besök spiller fotografen kaffe.

– Vi har städfirma så det är lugnt, säger Jan.

– Nu fick du se att vi kan städa, säger Jennifer när hon hämtat trasan.

Båda är vana att rycka in i verksamheten när det behövs. Kostym är inget hinder.

Dagen innan nådde jag henne på telefon i bilen.

– Nu ser jag att det ramlar skräp ur bilen framför. Irriterande, sa hon.

Fast direkt efteråt körde hon förbi en gul Håll Sverige rentpåse vid sidan av vägen, gott så i alla fall.

– Hemma slänger vi väl inte direkt skräp omkring oss, men vi är stressade och städning är inte ett prioriterat område, säger hon. Ändå har vi blivit bättre på att hålla ordning.

Att kunderna strömmar in ser hon som ett tecken på att vi tycker att det är viktigt att ha rent och snyggt omkring oss.

Beställarna är inte alltid rika, men kommer kanske främst ur medelklassen, sa Jennifer Lind på telefon. Men nu tvekar hon, vad är medelklass? Det skulle hon gärna vilja se siffror på. Och något som har förvånat dem är att många unga i små ettor hör av sig:

”Tjena, det är Sture, jag har en lägenhet på Östermalm, 40 kvadrat, vad kostar städning?” Kan det låta. Eller så är det tjejer mellan 20 och 25, som studerar, bor på 35 kvadrat, på Södermalm till exempel.

Vad tänker ni då?

– Lär dig städa, säger Jan och skrattar.

– Nää, nej, jag tycker inte det, jag är ju säljare själv. Jag tycker att det är bra om de kan skapa ett behov. Det är som om de inte skulle få välja vilken korv de vill ha på Ica, säger Jennifer.

Men tillägger:

– Det är nog bra att kunna städa lite. Men det ena ska inte utesluta det andra.

– Det beror på om du vill lägga pengarna på städning eller öl, säger Jan Lind och skrattar gott igen.

Städsällskapet har hittills haft hemstädningen främst utlagd på en underleverantör. Om det ger någon vinst? Någon liten, liten procent, säger Jennifer Lind. Läget har varit så osäkert.

Nu har de tre kvinnor anställda i företaget som sköter hemstädningen.

– Det är inte så att vi sagt att det ska vara tjejerna, de är de som har sagt att de vill ha mer hemstädning, säger hon.

– Fast killarna gör storstädningar, som flyttstädning, det är ju också hemstädning. Städning är inte bara städning, det är golvtvätt, det är tunga maskiner, säger Jan.

Blir det en naturlig fördelning?

– Nja, jag skulle inte ha några problem med att slänga in våra killar på hemstädningen. De skulle aldrig säga: Jag går inte in och plockar de här kläderna, jag stryker inte. De gör det de behöver. Det är ingen jämställdhetsaspekt på det här, säger Jennifer.

Fast det är en intressant diskussion, säger hon. Kanske skulle hon erbjuda männen en strykkurs. Men hon tillägger att det är fler män än kvinnor som utför städning, och att det är en debatt hon saknar.

Företagets tre hemstädare kommer från Marocko och Ryssland och har bott några år i Sverige.

– Vi anställer bara invandrare, det är bara de som söker. Nu är det mest kurder, irakier, lankeser.

Det förekommer mycket smygrasism, säger hon. Då har hon fått rådet från Almega att lämna kunden. Det är skönt att företaget har ekonomi för att säga nej till uppdrag. Men hon önskar att hon kunde läxa upp kunderna i stället.

I övrigt har hon inte under sina 14 år i branschen hört något om anställda som råkat ut för jobbiga situationer, där kunder gått över gränsen för anständighet.

En tredjedel jobbar heltid på Städsällskapet (”vill man så finns inga hinder”). 105 kronor i timmen ger då en ungefärlig månadsinkomst på 18 000 kronor före skatt. De flesta jobbar 75 procent vilket blir 13 500 kronor före skatt.

Har hemstädarna själva råd att köpa hemstädning?

– Jag har alltid sagt att det beror på vad man prioriterar. Man kan köpa punktinsatser, då blir det billigt, säger Jan.

– Jag kan inte säga vad mina städare gör för pengarna. Men jag har pratat med många som jobbar på dagis, som sagt att de lejt hemstädning. Nu får det bannemig vara nog, har de sagt, säger Jennifer.

– Men hemstädare har de sämsta lönerna på arbetsmarknaden, vi försöker att jobba upp dem.

100 kronor vitt är i alla fall bättre än 65 kronor svart, anser hon.

– Mitt kall på jorden är att fortsätta utveckla städyrket, säger Jennifer Lind.