Farlig apati kring arbetslöshet
Styr man Sverige så har man ett ansvar mot Sverige och dess medborgare, ett ansvar att så långt det är möjligt skapa ett tryggt samhälle, ett samhälle som hjälper medborgarna när de behöver det och framförallt ett samhälle medborgarna kan lita på! Men fortsätter politiker låtsas som att det regnar när det kommer till arbetslösheten skapas missnöjda grupper som misstror samhället och politiker. Det kommer bara att resultera i att Sverige blir ett otryggare land att leva i.
Marginalgrupperna i samhället växer, de har det gjort sedan 2007. Fler socialbidragstagare, fler utförsäkrade och vi har i dag fler än 400 000 arbetslösa. Samtidigt finns tydliga tendenser för att förtroendet för sjukvården och försäkringssystemet sjunker. Vi pratar om hörnstenarna i det svenska välfärdssamhället.
En del av problemen kan skyllas på finanskrisen, en del på att politiker ändrat lagstiftningen. Men oavsett orsak så har de som leder landet ett ansvar att lösa ett sådant stort samhällsproblem som arbetslöshet.
Att vara utan arbete innebär inte bara problem för den enskilde arbetslöse, familjen runt personen kan drabbas, banker och långivare kan drabbas, och samhället drabbas när arbetslösa medborgare inte kan bidra till vårt gemensamma skattesystem längre.
Men det största hotet mot det svenska samhället är de missnöjda samhällsgrupperna som arbetslösheten skapar.
I ena änden skapas en stor rekryteringsbas i förorterna för den organiserade brottsligheten att plocka av. Missnöjda och arbetslösa unga utlandsfödda killar med en stor misstro mot samhället, mot rättsväsendet och mot politiker. Samhället tror inte på dem, så varför vara en del av det då? Det är frågan dessa unga ställt sig. Varför vänta på att samhället skall hjälpa dem, de kan ta saken i egna händer och välja en lättare väg – brott.
I andra änden har vi en växande grupp unga arbetslösa svenska killar från mindre orter där möjligheterna till jobb är noll. Här har vi en stor rekryteringbas för Sverigedemokraterna och partier i bortersta högern bland nazister och fascister. Samhället hjälper inte dessa ungdomar, så varför tro på samhället? Det är frågan dessa unga ställt sig och redan tagit ställning till. Varför vänta på att samhället skall komma med lösningar till dem, det är ju samhället det är fel på! Dessa unga tar saken i egna händer och använder sig av demokratin för att rösta fram de partier de tror har lösningar på problemen – ett etniskt rent samhälle!
Skilda ytterligheter i dessa samhällsgrupper, men ändå med gemensamma problem och med samma misstro mot att samhället skall klara av att värna sina medborgare, värna deras intressen och ge dem den trygghet de så väl behöver.
Det finns vägar till en lösning på dessa ökande problem, men det kostar.
Att skapa jobb kostar. Det kostar skattepengar, det kostar kunskap och det kostar viljan att tro på människor. Men vinsterna är långt mycket större. Det är fler som kan bidra med skatt till samhället.
Att leda ett land handlar inte bara om att ta ansvar för landets finanser, det handlar om att ta ansvar för landets människor också! Skapas jobb så skapas nöjda medborgare. Framförallt så skapas ett tryggare samhälle för alla, oavsett vilken samhällsgrupp man tillhör. Vi har råd att ge människor en tro på Sverige igen!
Leo Gonzalez
Vice ordförande i Skol och ungdomskommitten
IF Metall Göteborg