När krisen slet sönder den svenska arbetsmarknaden under 2008 och 2009 var det löntagarna som betalade priset. Massuppsägningar hörde till vardagen och hårdast drabbades de anställda inom industrin. Löntagarna agerade kort sagt stötdämpare under krisen.

När det nu drar ihop sig till en ny avtalsrörelse i ett ekonomiskt gynnsamt klimat vädrar naturligtvis löntagarna morgonluft. Förväntningarna på någon form av payback för de insatser de gjorde under krisen är starka. Men några sötebrödsdagar skymtar inte, trots redovisade rekordvinster i näringslivet.

Arbetsgivarna har inlett årets förpostfäktning med att varna facken för alla tankar eller planer på revansch. Det hotar, enligt arbetsgivarna, den fortsatta återhämtningen. Ansvaret för hur arbets­löshet och sysselsättning utvecklas lyfts över på löntagarna.

Numera gäller devisen att löntagarna har det fulla ansvaret för sysselsättning och arbets­löshet i både med och motgång – kris eller högkonjunktur spelar ingen roll. Löntagarna ska alltid ta ansvar för dem som saknar arbete och därför visa återhållsamhet när det gäller lönekrav. Så lyder budskapet.

Den här intresseståndpunkten från arbetsgivar­sidan är inte överraskande utan mer eller mindre förväntad. Under uppmarschen inför en lönerörelse handlar det alltid om att rycka åt sig initiativet för att stärka den egna argumentationen och positionen. Det är det som arbetsgivarna håller på med.

I onsdags fick emellertid arbetsgivarna stöd av Konjunkturinstitutet. I årets lönebildnings­rapport framhålls på ett tydligt sätt sambandet mellan en framtida lägre arbetslöshet och återhållsamma löneökningar.

För några år sedan var situationen den omvända. KI:s rapport passade då fackens argumentation som hand i handske, medan reaktionerna från arbets­givarnas högkvarter var mycket bistra.

Just siffersättningen av vilka löneökningar ekonomin tålde var det som då upprörde arbetsgivarna mest.

Att arbetsgivarna den här gången tackar och tar emot eldunderstödet är därför självklart. Lika klart är det att facken irriteras av KI:s siffersatta löneökningar och modeller för hur den ena eller andra löneökningstakten påverkar arbetslösheten.

KI har spetsat till sin framställning genom att framställa lönerörelsens resultat – 3,1 eller 3,5 procent om året – som direkt avgörande för huruvida 60 000 arbetslösa får jobb eller blir kvar i arbets­lös­het.

Det har på allvar skärpt motsättningarna inför de kommande förhandlingarna ordentligt.