Inge Magnusson har 25 år i branschen. Hans månadslön är 24 080 kronor. Han tjänade mellan 4 000 och 5 000 kronor mer hos kommunen. Hans kollega Ronny Friberg började för drygt ett år sedan och har bara jobbat hos Sita.
Foto: BERTIL ERICSON

Lönesänkningar på mellan 4 000 och 5 000 kronor som mest – och större distrikt för varje sopbil. Det blev konsekvensen när sophämtningen i Västerås privatiserades mellan 2009 och 2011.

– Vi har fått mer jobb och mindre lön, sammanfattar sopgubbarna.

I dag, onsdag, gick sopkonflikten in på sin andra vecka. Sedan övertidsblockaden inleddes är sopgubbarna i Västerås noga med att följa både företagens och arbetsmiljölagens bestämmelser.

Det innebär att mindre sopor blir hämtade. Vid arbetsdagens slut brukar sopbilarna ligga ett par timmar efter hämtschemat. Därmed talar sopgubbarna om att de har för mycket att göra.

Konflikten gäller kravet på en belastningsbegränsare, ett tak för mängden jobb, och prestationslön efter en poänglista.

Sophämtarna i Västerås har räknat ut sina poäng. Slutsatsen är att de får högre lön och mindre jobb om kravet går igenom.

– Vi passerar belastningstaket så att det sjunger om det.

Inför den första privatiseringen 2009 gjorde renhållningsverket i Västerås om sopdistrikten. Två distrikt försvann, en minskning med knappt 20 procent. Tanken bakom var att renhållningsverket skulle rationalisera för att kunna lägga lägsta bud i upphandlingen.

Men renhållningsverket fick inte vara med i upphandlingen. Entreprenaden gick till renhållningsföretaget Sita som tog över den 1 februari 2009.

Nu tjänar sopgubbarna 24 080 kronor i månaden, inklusive en så kallad premiekompensation på tio kronor i timmen.

LO-Tidningen träffar sju sopgubbar i Västerås. Två av dem tjänade mellan 4 000 och 5000 kronor mer i månaden när de var anställda i kommunen.

– Då hade vi både rörlig prestationslön och fast månadslön. På slutet var 30 procent av lönen rörlig. När jag började på 80-talet var den rörliga delen 70 procent av lönen, berättar Inge Magnusson.

Kollegan Roger Norell började köra sopor 1983:

–  Jag har samma lön nu som jag hade i mitten av 80-talet. Det har inte hänt någonting.

Däremot har mängden arbete ökat, både som en följd av att distrikten har blivit färre och att befolkningen ökar med mer än 1 000 personer om året.

– Stan växer så det knakar. Det betyder mer sopor som ska hämtas, men det får vi ingenting för. Tidigare fick vi betalt för det vi gjorde.

LO-Tidningen träffar sju sopgubbar på deras förmiddagsrast. Tidigare höll de inte så hårt på rasterna, men nu följer de reglerna och tar ut sina raster. De anser att Sita har satt in extrafolk under konflikten, trots blockaden.

– Vi rapporterar till Transport, säger de.

Sopkonflikten inleddes den 11 maj. Sedan dess är det blockad mot övertid, mertid, inhyrningar och nyanställningar.

I Stockholm hävdar Transport att Ragnsells hyr in personal från bemanningsföretaget Bobans i strid med blockaden. Ragnsells hävdar att inhyrningen har pågått sedan sensommaren 2010 och därmed inte striden mot blockaden.

På fredag kan Transport möjligen fatta ett beslut om att utvidga konflikten. På torsdag och fredag tänker medlarna göra ett nytt försök att lösa konflikten. Då har de kallat in Transport och Bilarbetsgivarna.