Jobb är inte nyckeln till allt gott
Som kontrast till högeralliansens deprimerande dominans i den svenska debatten, tycks barnfattigdomen nu ha blivit ett politiskt ämne som får vara med i diskussionerna.
Det är bra. Få saker är så ovärdiga som att barn ska tvingas vara fattiga; ingen kan väl vara cynisk nog att hävda att ett barn har förtjänat det. Inte ens om man har sådana åsikter om vuxnas fattigdom. När forskare (som Tapio Salonen, professor i socialt arbete) dessutom påpekar att de pengar som går till det femte jobbskatteavdraget skulle räcka för att avskaffa barnfattigdomen, då är det svårt att dölja vad regeringens politik går ut på.
När Socialdemokraternas partisekreterare Carin Jämtin debatterade mot KD:s Göran Hägglund i helgens Agenda var det alltså upplagt för hård kritik. Därför var det ganska överraskande att Jämtin hela tiden återkom till att ”jobb är lösningen”.
Antagligen var tanken att använda regeringens egen retorik emot dem. Jämtin ville också få fram att Socialdemokraterna vill lansera en arbetsmarknadspolitik som bygger på (vidare)utbildning, vilket självklart är jättebra i ljuset av den förnedrande förvaring som många arbetslösa i dag utsätts för i fas 3.
Men att i alla lägen ta upp jobb som nyckeln till allt gott är en återvändsgränd. Alliansen har vunnit på sitt tjat om jobb inte bara för att folk ogillar arbetslöshet (vilket de flesta förstås gör), utan för att det länge fick alliansen att framstå som om de hade nya idéer. Det finns inget som säger att de rödgröna partierna ska kopiera just fixeringen vid jobbskapande; de borde snarare betona att de har ett alternativ till regeringens politik. Visst är arbetslivet en viktig politisk fråga. Men det är ändå inte den enda viktiga frågan.
Just när det gäller barnfattigdomen är jobb, dessutom, verkligen inte den enda lösningen. Det finns väl ingen i dag som tror att arbetslösheten helt enkelt skulle kunna utplånas. Ytterst få, om någon, politiker har det ens som ambition. Det kommer alltså att fortsätta finnas arbetslösa, och även fortsättningsvis kommer några av dem att ha barn. En billig och bra arbetslöshetsförsäkring som omfattar många är alltså också viktig; inte bara fler jobb.
Sjukförsäkringen är ett annat problem som aldrig kan lösas helt med fler jobb. Regeringens förändringar av den, med massor av utförsäkrade sjuka, är bland det ovärdigaste i hela deras politik. Hur ska ett barn till någon som är sjuk sedan en längre tid, och dessutom fattig, hjälpas av nya arbeten?
Fler jobb är helt enkelt inte svaret på alla politiska frågor. Det är visserligen dags att börja prata om hur ett bra arbetsliv ser ut. Men det är också hög tid att visa att politik och samhälle handlar om så mycket mer.
