Bernadette Segol

60 miljoner medlemmar är basen i de fackliga organisationerna som är med i Europafacket. Nästa vecka får de en ny ledare: Fransyskan Bernadette Segol var med redan i 1968-vågen.

Under gatstenarna ligger en sandstrand, ropade de franska studenterna 1968.

Det var mitt under kalla kriget. Västvärlden skakades av unga människor som krävde förändring. I Tyskland, Polen och USA hade studenterna demonstrerat våldsamt mot ett föråldrat utbildningssystem.

Men störst blev protesterna i Frankrike under den så kallade majrevolten. Den 13 maj gick de stora franska fackförbunden ut i generalstrejk. Samtidigt passade studenterna på att protestera mot att de saknade inflytande över sina studier.

De kritiserade samhället ur ett vänsterperspektiv. Vissa låg långt ut på vänsterkanten.

– Väldigt långt åt vänster, förtydligar Bernadette Segol, den tillträdande generalsekreteraren för Europafacket.

Då LO-Tidningen träffar henne har hon precis hållit tal på TCO:s kongress i Stockholm. Hon har inte mycket tid på sig. Om några timmar lyfter hennes plan från Arlanda. Det är bara några dagar kvar tills hon ska väljas till ny generalsekreterare på Europafackets kongress i Aten.

Bernadette Segol var själv med under den franska vänstervågen i slutet av 1960- och början på 1970-talen. Då läste hon på universitet i Toulouse och deltog i demonstrationerna.

– Det fanns många extrema åsikter i Frankrike 1968. Men jag var inte alls så radikal. I grunden har jag samma åsikter i dag som jag hade då.

– Jag har hållit en fast kurs, medan flera av dem som förr stod längst ut till vänster har ändrat sig och står långt till höger i dag, säger Bernadette Segol.

Att hålla en fast kurs kan måhända vara en bra egenskap på det nya jobbet som generalsekreterare.

Skillnaderna mellan de olika löntagarorganisationerna i Europa har alltid varit stor. Och det är inte konstigt. Ekonomierna, lagarna och historien skiljer sig mycket mellan EU:s länder. Därmed blir slutsatserna om hur fackligt arbete ska bedrivas ofta olika. Särskilt stor kan konflikten bli då en gemensam EU-hållning ska mejslas fram.

– Det är svårt för flera fack att se till den större helheten, säger Bernadette Segol.

I stället för att fastna i skillnaderna vill hon lyfta fram de gemensamma intressena. Just nu är det EU:s förslag om hur ekonomin ska räddas som överskuggar allt annat. Oron är att EU-förslaget om bland annat en europluspakt ska minska löntagarnas inflytande över den ekonomiska utvecklingen.

Den frågan räknar hon med kommer att uppta stora delar av tiden fram till nästa Europafackskongress som hålls om fyra år.

Det där med att hålla fast vid en och samma kurs tror hon kommer från hennes bakgrund.

– Mina föräldrar var väldigt socialt medvetna och lärde mig att lyssna. Jag är själv övertygad om att de mest extrema människorna till slut inser att de måste byta inställning, i alla fall om de tänker efter.

Bernadette Segol berättar om sina föräldrar. Om pappan som efter sina studier ryckte ut i andra världskriget men tillfångatogs och hölls fängslad i Österrike i fem år.

– När han kom tillbaka träffade han min mamma och började jobba som journalist på en lokal tidning. Min mamma var lärare och en av de få kvinnor som gick på universitet på 1930-talet.

Av omgivningen beskrivs Bernadette Segol som en person med gedigen erfarenhet.

Den internationella banan började redan 1974. Som 22-åring fick hon jobb på världens textilarbetarfederation. Därefter har hon arbetat för flera olika internationella löntagarorganisationer. 2000 blev hon ledare för UNI Europa som ingår i globala UNI, det fack som organiserar service­arbetare i privata sektorn.

Bernadette Segol fick smak för det gränsöverskridande arbetet under en praktikperiod på Europeiska gemenskapen, EU:s föregångare, som hon fick efter fem års filosofistudier.

– Jag gillade den internationella atmosfären. Jag gillade att träffa människor från olika kulturer. Man lär sig mycket mer om man diskuterar med personer från olika länder än om man bara pratar med folk från samma plats. Det öppnar medvetandet, säger hon.

Nästa vecka kommer Europafacket att välja henne till ny generalsekreterare. Frågan är om det blir den nu 61-åriga Bernadette Segols sista jobb.

Om du får möjlighet, kommer du att fortsätta en mandatperiod till?

– Just nu funderar jag inte på det. Jag fokuserar på annat. Men efter den här mandatperioden kommer jag att vara tillräckligt gammal för att kunna gå i pension.