Opos ställning stärks i nya industriavtalet

I det nya industriavtalet betonas industrins löneledande roll starkare. Och industrins egna medlare får mer kraft och möjligheter att pressa fram avtalslösningar.

För ungefär ett år sedan sa Teknikarbetsgivarna upp industriavtalet med motiveringen att industrin fått allt mindre betydelse för lönebildningen i Sverige. Teknikföretagen förklarade att det var LO:s krav på jämställdhetspott som fick stor betydelse för deras ställningstagande.

I höstas togs de första kontakterna för att diskutera ett nytt industriavtal och under våren har företrädare för fack och arbetsgivare förhandlat. Nu finns ett nytt förslag till avtal. För att det ska börja gälla måste fack och arbetsgivare inom industrin ställa sig bakom förslaget.

– Med det nya avtalet blir skillnaden koordineringen mellan facken. Vi kommer arbeta att för breda lösningar och undvika att det blir olika lösningar, som till exempel när det gäller inhyrning och uppsägning i förra avtalsrörelsen, säger Veli-Pekka Säikkälä, IF Metalls avtalssekreterare.

Han är en av de sex som förhandlat fram förslaget. Från facken har det också varit Uniones förhandlingschef Niklas Hjert och Livs andre ordförande Gerald Lindberg. För arbetsgivarna har det varit Teknikföretagens förhandlingschef Anders Weihe, Skogsindustriernas vice vd Per Hidesten och Robert Schön, som är förhandlingschef hos Stål och Metall.

Teknikföretagens Anders Weihe väntar sig en liknande förändring av nästa avtalsrörelse som Veli-Pekka Säikkälä.

– Avtalsrörelsen kommer att bli mer ordnad. Undertecknarna av Industriavtalet kommer att påverka sina samordningar. Det kommer att ställas högre krav på konsekvens i exempelvis LO-samordningen. Det går inte att använda ren matematik som LO gjort för att räkna fram kvinnopotterna, säger Anders Weihe.

Han förklarar att även arbetsgivarna måste bli mer konsekventa och tydliga i sin samordning.

– Vi stärker kamrattrycket för vi har ett gemensamt ansvar för att det ska fungera. Lyckas vi övertyga andra om att industrins avtal ska vara normerande kommer det att vara till allas fördel, säger Anders Weihe.

En grundidé bakom Industriavtalet är att det är den internationellt konkurrensutsatta sektorn som ska styra löneutvecklingen i Sverige. Avtalets förespråkare brukar säga att detta gjort att löntagarna fått reallönehöjningar sedan det första industriavtalet undertecknades.

LO-Tidningen har tidigare berättat om skrivningar i de första förslagen som syftar till att göra detta avtal överordnat andra avtal. Skrivningen finns kvar: Förhandlingsavtalet har prioritet och andra avtal och samarbeten som parterna ingår måste vara förenliga med de gemensamma intressen som bär upp detta avtal.

– Inget konstigt med det. Ingår man ett avtal måste det vara förenligt med andra överenskommelser som man har, säger arbetsgivarnas Anders Weihe.

Veli-Pekka Säikkälä förklarar att det inte finns några hinder att driva låglönesatsningar och jämställdhetspott med detta avtal.

– Det är ett samarbetsavtal och ett förhandlingsavtal. För att vårda avtalet inrättas Industrirådet med representanter från både fack och arbetsgivare. Syftet med samarbetsavtalet är att stärka industrins konkurrenskraft och skapa goda villkor för de anställda i industrin.

Tanken bakom förhandlingsavtalet är att sluta nya avtal innan de gamla går ut och att undvika stridsåtgärder.

När parterna själva beskriver det nya är en bärande del att de olika parterna ska koordineras mera och pressas att diskutera och lösa de olika avtalsfrågorna.

Liksom tidigare ska förhandlingarna börja tre månader innan det gamla avtalet går ut. När en månad återstår ska industrins egna medlare opo – opartiska ordföranden – träda in. En nyhet är att opo kan kliva in tidigare – om ena parten i en förhandling anser att det inte går att få till stånd konstruktiva förhandlingar. Opo kan då begära att parterna ska förklara sig.

Opo får en starkare ställning än tidigare och de kommer att ledas av en ordförande. En befogenhet förlorar de dock. Opo kommer inte att ha möjlighet att avbryta en pågående konflikt – däremot kommer de kunna skjuta upp en varslad stridsåtgärd i högst 14 dagar. Och om en konflikt bryter ut ska samtliga opo tillsammans med Industrirådet försöka lösa den.

Om parterna på ett område inte lyckas sluta avtal när det gamla löpt ut ska fack och arbetsgivare detta med hela opo-gruppen. Och om det finns redan ingångna avtal ska parterna ta ställning till dessa. Nästa steg blir partsgemensamma förhandlingar då opo-gruppen och alla parter inom industrin sätter sig med dem som inte lyckats komma överens.

Slutbudsmedling är en ny metod att avgöra en begränsad fråga. Om parterna inte kommit överens efter partsgemensamma förhandlingar kan opo-gruppen föreslå slutbudsmedling. Om parterna accpeterar detta kommer slutbudsmedlingen att vara bindande.

Slutbudsnämnden består av opo-ordföranden och två från facket och två arbetsgivarsidan. Nämnden ska begära förslag på lösning av båda parter. När nämnden fattat beslut är det detta som gäller.

Innan förslaget till nytt industriavtal kan bli verklighet måste alla fack och arbetsgivarorganisationer inom industrin säga ja till det.