I flera dagar i början av maj hänger samma Metrolöpsedel kvar i min lokala mataffär i förorten nära Stockholms innerstad: ”HÄR HÖGGS POLITIKERN NER MED KNIV”. Och en bild på ingången till förortscentrumet långt från Stockholms innerstad. För säkerhets skull har fotografen fått med polisavspärrningsbandet. Och för säkerhets skull lutar bilden som nyskapande regissörer i filmens ungdom brukade låta kamerabilden göra för att skapa en känsla av ångest, skräck och galenskap.

Jag har växt upp i den förorten och har aldrig varit rädd för den. Inte heller när jag i slutet av samma vecka far förbi förorten med tunnelbana. Jag är på väg till Botkyrkas internationella bokmässa, som 5-7 maj hålls för första gången någonsin. En bokmässa som i sitt lilla format siktar ungefär lika högt som sin stora föregångare i Göteborg och lockar både bibliotekarier, Botkyrkabor och författare från såväl Norsborg som Kairo. Med moderatorer som Johanna Koljonen och Mustafa Can och författare som Nawal El Saadawi, Jonas Hassen Khemiri och Daniel Boyacioglu. Och de flesta av landets förlag, författare, översättare och tidskrifter av betydelse som arbetar med utomnordisk litteratur.

Bokmässan får ingen Metrolöpsedel. Jag tänker att det till viss del kanske beror på att mässan tyvärr har en aning anstrykning av Stockholmsbibliotekariernas inbördesklubb och firmafest. Att krutet inte lagts på marknadsföringen och att det är med mer ovilja än vilja de mässansvariga bibliotekarierna svarar på ett par spontana faktafrågor från LO-Tidningens utsände efter andra mässdagens slut.
Å andra sidan har förortscentrumet där knivskärningen skett förmodligen inte behövt lägga mer krut på marknadsföringen för att få ett Metrolöp, som sitter uppe i flera dagar i en matbutik i en förort nära innerstan.

Jag tänker att jag inte kan komma på en tydligare bild för kulturens klasskillnader i Sveriges huvudstad. Att en knivskärning i Botkyrka kan få så mycket större massmedialt utrymme än att Botkyrka, där det talas nittio språk och där varje vuxen person talar tre språk flytande, har sin första internationella bokmässa.

Och att det för oss, som är på plats dessa dagar, är att befinna sig i vår tids världspolitiska centrum. Där människor störtar diktatorer och där alla begriper att Sverige är ett litet land i utkanten av världen, där de som har makten inte inser att mångspråkighet och att kunna tala flera världsspråk är en tillgång och inte ett handikapp. Att det är här i Botkyrka något nytt håller på att hända. Och att det fortfarande är Sveriges bäst bevarade hemlighet.

Victor Estby