Robert Johnson, född den 8 maj 1911.

En av nittonhundratalets största konstnärer skulle ha fyllt hundra år i dag, 8 maj, men med den livsstil han hade fanns det inte en chans för honom att uppnå en så hög ålder. Han dog under oklara omständigheter 1937 och efterlämnade ett trettiotal inspelningar, gjorda vid två olika tillfällen under det sista levnadsåret.

Blueslåtar med ett så exakt samspel i uttrycket mellan text, sång och sologitarr att de hör hemma på mänsklighetens allra högsta hylla, jämte t ex Sapfo och Pindaros, eller Michelangelo.

Lagom till jubileet har några drivna ljudtekniker som specialiserat sig på att restaurera gamla mästarinspelingar gått igenom grammofonskivorna med yttersta noggrannhet och plockat fram hur Robert Johnson egentligen lät, de har omvandlat brus och murr till klang på ett sätt som naturligtvis är en tolkning och naturligtvis kan diskuteras ifall de gått för långt, men likafullt ett mirakel.

Han har fått mera kropp, och gitarrfraserna som hela tiden svarar honom har fått en annan tydlighet och övertalningskraft. Ett drama jag inte kan sluta spela om och om igen.

Inspelningarna köps via nätet på Pristine Classicals hemsida, i fullformat eller utmärkt MP3.

Här är en fin stillbildsvideo till Come on in my Kitchen: