Kultur och politik med Island i fokus

John Swedenmark och Jonatan Habib Engqvist samtalade.

Ett porträtt av ett land i kris, av en kulturscen som blommar och en stolt befolkning. Den andra upplagan av LO-Tidningen Live bjöd på en emulsion av kultur och politik med Island i fokus.

När LO-Tidningens kulturredaktör John Swedenmark fick beskedet att Gyrðir Elíassons novellsamling Bland träden vann Nordiska rådets litteraturpris genljöd ett glädjerop genom redaktionen. Som översättare och god vän till författaren var stoltheten och glädjen självklar. Och det var ur den genuina lyckan den andra delen av seminarieserien LO-Tidningen Live föddes.

Tillsammans med Jonatan Habib Engqvist, mannen bakom konstutställningen Nordens u-land? – Isländsk konst i kristid, samtalade John Swedenmark kring såväl Islands ekonomiska strukturer som landets unika kulturscen.

– Vi är sorglösa konstnärer bägge två, beskrev John Swedenmark sig själv och Jonatan Habib Engqvist.

Två sorglösa typer som är så lika men ändå så långt ifrån varandra. De kompletterade varandra, John i sitt långa lite lätt ovårdade hår iklädd en t-shirt med trycket ”håll tjeften.” Och Jonatans välfriserade och glasogönprydda anlete. John med klivet ur den litterära konsten och Jonatan från performance och konstverk gav två infallsvinklar som mynnade ut i någorlunda samklang kring vad konsten presenterar.

– Konsten ska vara autentisk. Konsten ska vara ambivalent, säger John Swedenmark.

– Jag tror absolut att det är i ambivalensen som kraften finns. Att genom den kunna beskriva stämningar – det som man inte kan ta på, svarar Jonatan Habib Engqvist.

Det unika sätt som den isländska konsten avbildar vår samtid gavs det exempel på genom Johns högläsning ur boken Bland Träden. Med efterföljande analyser och tankar kring vad novellerna berättar om Island.

Jonatan visade bilder från sin utställning Nordens u-land. Och berättade om sina tankar kring Islands ekonomiska och politiska situation med ett avstamp i konsten.

– Konstnärer har inte den politiska bundenhet som till exempel journalister. Därför kan konsten presentera omvärlden på ett unikt sätt, säger han.

Men konsten tar inte parti. Den ställer sig i sitt eget hörn och betraktar.

– Slutsatsen man kan dra är – om man ger det konstnärliga fria ramar så har konsten ett öra, säger John.

– Jag tror det. Men konsten har inte en åsikt. Det kan vara det som är mest provocerande, säger Jonatan.

Efter uppläsningar och berättande släpptes publiken in i samtalet. Frågor om bland annat hur Island kommer att utvecklas politiskt och hur främlingsfientligheten ser ut tacklades ur det konstnärliga perspektivet. Tills en kvinna långt bak i lokalen utbrister:

– Kan du inte säga något om arbetet med översättningen? Satt du ensam på din kammare eller samarbetade du med Gyrðir?

– Boken kom i brevlådan och jag började bara översätta den. Några veckor senare var den översatt, svarar John.

– Är det ditt sätt att läsa? frågar Jonatan.

– Nej, jag och Gyrðir har en sån vänskap. Ett broderskap.

Efter frågestunden fortsatte minglet med vin och djupa samtal. När vi lämnar lokalen frågar jag författaren Maja Lundgren om hon är nöjd med kvällen.

– Ja, är inte du det? svarar hon som om det vore självklart.