Det är alltid fascinerande att ta del av arbetsgivarföreträdares argument för sådant som gynnar deras egna intressen. När man till exempel argumenterar för sänkta lägstalöner så är det för att man vill ge möjlighet för unga som står utanför arbetsmarknaden att få jobb. Få kan väl tro att det är av dessa godhjärtade skäl som man vill sänka lönerna för dem som redan har lägst löner.

Det hade varit mer hedervärt om man helt enkelt argumenterat efter sitt eget intresse: Vi vill sänka de lägsta lönerna för att det ger oss ökade vinster. Men icke så. Det hade helt enkelt inte gått hem i stugorna. Om man däremot kan knyta det till något positivt så är det enklare. Det spelar ingen roll om det är sant. Bara man har tillräckligt många megafoner som säger samma sak så kan man fortsätta argumentera.

När alliansregeringen för några år sedan sänkte arbetsgivaravgifterna för unga var argumentet att det skulle hjälpa unga att få jobb. Branschföreträdarna för de branscher som anställde många unga lyfte fram det som mycket viktigt för ungas sysselsättning. Men när vi nu fått facit är det inte möjligt att se att det skapat några jobb alls. Däremot har åtskilliga tiotals miljarder gått rakt ner i företagarnas fickor.

Det senaste exemplet är sänkningen av restaurangmomsen som lyftes fram i vårbudgeten för någon vecka sedan. Alliansen presenterar detta som något som ska – jo, mycket riktigt – det ska ge fler unga jobb. Likt en deja-vu-upplevelse kom också bransch­företrädare och sa att det ska ge fler jobb. Men när olika ägare inom branschen tillfrågas om de verkligen kan lova fler anställda och sänkta priser så blir inte svaret det väntade. Nej, de kan varken lova fler anställda eller sänkta priser. Däremot tror de på en ökad lönsamhet – med andra ord ökad vinst till dem själva. Så slösar vi bort ytterligare miljarder på bidrag till företagare.

Nu stundar en ny avtalsrörelse. I den förra var det krisläge och då argumenterade man för inga löneökningar alls för ekonomins och sysselsättningens skull. Detta trots att det under en efterfrågekris är viktigt att löneökningarna hålls uppe för att inte arbets­lösheten ska öka än mer. Inför denna avtals­rörelse har ekonomin återhämtat sig och nu kan vi läsa de ledande från Svenskt Näringsliv argumentera för låga löneökningar – och även denna gång är det för ekonomins och sysselsättningens skull.

Näringslivets spets är som vanligt riktat mot LO-kollektivet. Men vi vet ju av historien att låga löneökningar för LO-folket inte leder till någon ökad sysselsättning, utan till löneglidning, bonusar och vinstutdelningar för dem som redan har det väl beställt. Som sagt, intresset ljuger aldrig.