Maria Nyman Stjärnskog berättar om folkbildningens framgångar i Skåne. I bakgrunden Margaretha Ståhls utställning med äldre exempel på arbetarrörelsekultur.

Kören Extrasalt sjöng på festen för Kjersti Bosdotter när hon gick i pension. Hon är själv medlem, så det var naturligt. Tidigare på dagen framträdde det en massa talare som i mina anteckningar också bildar ett slags kör: de sa samma sak i olika stämmor på temat ”Arbetarrörelsen och kulturen”.

Folkbildare, poeter, professorer, förbundsrepresentanter. Alla varierade tanken att läsning ger en makt över språket och att makten över språket ger – åt enskilda och organisationer – en bättre förhandlingsposition. Plus sociala vinster: man lär känna folk att samarbeta med.

Historiemedvetenheten var också ett viktigt inslag. Att kunskapen om tidigare kamper rustar oss bättre för de kommande. Ett exempel på det var 1920-talets debatt kring globaliseringen – så aktuell idag och på andra sätt så främmande.

Frågan har, tänker jag, två nivåer. Att kulturen kan användas i det fackliga och politiska arbetet, på olika sätt, som kunskap och kommunikation. Men också att det frigörs krafter i mänskor när de får upp ögonen för möjligheter och alternativ. Och att den där personliga uppvaknandeenergin skulle kunna ledas över i ett samhällsförändrande arbete på ett häpnadsväckande sätt.

LÄS OCKSÅ

Kulturtanterna gör bokslut

Intervju med Kjersti Bosdotter och Lotta Durgé i LO-Tidningen.