Nya industriavtalet kan stå över LO-samordningen

En tydlig särställning för industriavtalet, stramare förhandlingsregler, slutbudsmedling och utvecklade befogenheter för de opartiska ordförandena, opo. Det är några av de viktigaste förändringarna i det nya industriavtal som just nu förhandlas fram och som LO-Tidningen tagit del av.

Industriavtalets särställning beskrivs så här i det utkast LO-Tidningen tagit del av: ”Industriavtalet har prioritet och andra avtal och samarbeten som parterna ingår i måste vara förenliga med de intressen som bär upp industriavtalet”.

Om den formuleringen återfinns i det som slutligen blir ett nytt industriavtal avgörs den närmaste tiden då samtliga berörda fack och arbetsgivare ska ta ställning till det utkast som cirkulerar.

Att det kan bli hårda diskussioner både inom och utanför industrikretsen om innehållet i det kommande industriavtalet är uppenbart. Under rubriken avtalets syfte återfinns den ovan citerade formulering som ger avtalet dess särställning.

Hur strikt skrivningen ska tolkas är oklart, men att den i sin nuvarande utformning påverkar LO:s samordning är tydligt. Formuleringen väcker en rad frågor och sannolikt skarpa invändningar från förbund utanför industrin.

LO-samordningen har historiskt varit det rättesnöre och den ordning som förbunden slutit upp omkring. Att ändra det så att LO-samordningen ska vara ”förenlig med de intressen som bär upp industriavtalet” är en avgörande förändring jämfört med det tidigare industriavtalet. Där finns ingen sådan formulering.

Under samma rubrik i avtalet understryks också, på ett sätt som inte heller återfinns i det uppsagda avtalet, att kostnadsmärket som etableras genom industrins förbundsavtal ska utgöra en ram inom vilken övriga parter på arbetsmarknaden håller sig.

Så strikt har normeringen eller lönemärket inte tidigare formulerats och utanför industrikretsen är stödet för den uppfattningen begränsat. LO-samordningen har tidigare inte heller haft den utformningen eller den innebörden. De särskilda satsningarna på lågavlönade och kvinnodominerade sektorer skulle omöjliggöras med den här skrivningen.

Ett helt nytt inslag i det tänkta nya industriavtalet är en paragraf om slutbudsmedling. Begreppet fanns inte i det tidigare avtalet, men har i det här avtalsförslaget getts stort utrymme. Avsikten är att skapa ytterligare en nivå eller mekanism för att göra upp löneavtalen utan varsel eller konflikt.

I avtalsförslaget understryks vikten av att endast frågor som parterna fått i uppdrag av opo att utreda och precisera under förhandlingarna bör avgöras genom slutbudsmedling. Alla frågor som rör makt och inflytande kan därför inte avgöras via slutbudsmedling.

Slutbudsnämnden ska innehålla fem personer. Två från facken och två från arbetsgivarna samt ordföranden bland de opartiska ordförandena som också alltid är ordförande i slutbudsnämnden.

Inför nämnden ska båda sidor presentera sitt förslag till lösning med utförlig motivering och därefter röstar de fem fram ett vinnande förslag.

Genomgående för ansträngningarna att få fram ett nytt industriavtal är, enligt uppgifter till LO-Tidningen, försöken att skapa trögheter i förhandlingarna inom industrin och samtidigt kontrollera löneutvecklingen på resterande delar av arbetsmarknaden.

Men att ambitionen finns betyder inte att det blir exakt så som det är formulerat i den skiss LO-Tidningen läst. Avtalet ska signeras av både fack och arbetsgivare för att ha någon bäring – och några signaturer finns ännu inte.

I utkastet till det kommande avtalet – vid sidan av förhandlingsordningen – finns dessutom en stark betoning på det som förenar parterna utöver det som återfinns i det ursprungliga industriavtalet.

En ambition är att skapa något som kan kallas industrins utvecklingsråd som kan agera i både industrispecifika frågor men också i frågor som berör anställda och branscher utanför industrin. Det kan till exempel gälla rehabilitering, kompetensutveckling eller omställning.

Över huvudtaget är ambitionen i de pågående förhandlingarna att förstärka eller återupprätta industriavtalets ställning på arbetsmarknaden som helhet.