Krönika. Italien är ett rikt land, faktiskt ett av världens rikaste. Samtidigt är det ett land där man kan förlora allt man har på bara några månader.

Visst finns det ett litet socialt skyddsnät. Men det gäller bara fast anställda, och bara om du förlorar jobbet för att företaget krisar. Och ofta hjälper det inte ändå.

Svärsonen till en bekant blev permitterad med 6 000 kronor efter skatt i månaden. Hustrun var jobbsökande, utan ersättning. Om inte föräldrarna och syskonen gått in och hjälpt dem varje månad med pengar till huslån och räkningar hade de stått på gatan ganska snabbt.

Detta är en ganska vanlig situation här nere. När jag talade med de advokater som hjälper hemlösa gratis sa en av dem: ”skillnaden mellan dem och mig är bara att jag har en bror som är beredd att ta hand om mig om jag förlorar jobbet”.

En familjemedlem med gott om pengar eller plats för din familj hemma hos sig är alltså det enda sociala skyddsnätet som finns i vissa fall. Annars hamnar du på gatan, barnen tas ifrån dig och livet slåss i spillror, kanske bara för att du blivit arbetslös en kortare tid.

Kommunerna ger viss hjälp, men bara till några få familjer. När pengarna tagit slut hjälper det inte hur illa ställt det är med dig, du får klara dig själv ändå.

En kompis håller på att samla in pengar, kläder, möbler och mat till en familj som varit arbetslös i två år. Prästen har hittat två omöblerade rum de kan bo i. Barnen på fem och åtta år hade ingen säng, inget bord och inte ens ett kök innan kompisen fick reda på detta och började hjälpa dem.

Det finns organisationer som hjälper när vare sig familjerna eller kommunerna räcker till, men då handlar det mest om ett mål mat om dagen och kläder. Ingen hjälper dig med hyran eller huslånet om pengarna tryter.

Detta är ett extra stort problem för alla invandrare i dessa kristider. De har sällan familjer som kan hjälpa till, och vännerna har ofta svårt att få det att gå ihop de också. Nu börjar de åka tillbaka till sina ursprungsländer, de som har pengar till biljetten alltså, eftersom det är bättre att vara fattig i ditt eget land än i landet där du inte har din familj. Även om det är ett av världens rikaste.

Italienarna är inte så egoistiska som det kan verka, men att ta hand om sin egen familj kan vara nog så påfrestande, när staten byggt hela systemet på att man alltid ska ha någon familjemedlem som kan hjälpa till. Det gäller från barnpassningen under ens första år, till sjukdomar under livet och de sista åren som gamling med stort vårdbehov.

Trygghet är ett ord som inte har något med hjälp från staten att göra här nere. Trygghet innebär att ha rejält med pengar på banken, eller en familj som kan ställa upp. Annars kan livet bli en lång kamp mot otryggheten.

Och en sak jag lärt mig under mina år här i Italien är det att otryggheten inte får en människa att göra mer. Otrygghet skapar bara apati, depression och olycka.

Och det är kanske därför Italien har EU:s högsta förbrukning av lugnande medel.

Kristina Wallin
Italien

Kristina Wallin